Cookie

Sitter här i handduken, passar på att skriva snabbt innan jag börjar frysa. Har så mycket annat att göra idag så egentligen borde jag bara slänga på mig kläder och ta fram sopskyffeln. Det var inte bara att rensa ut kläder ur garderoben häromdagen, det blev till ett lååångprojekt, frågan är om jag reder ut det under min livstid ens. Alla ni som fått den felaktiga uppfattningen om att jag är pedant kan bara öppna mina skåp och lådor för att få se på annat. Fast i och för sig, nu börjar det ordna upp sig...

Sjukt skönt att vara ledig idag, trodde jag var sjuk igår så trött jag var. Var så trött att jag mådde illa, hade ont i huvudet och det sved bakom ögonen. Kan dock meddela att det inte var svinflunsan, mår mycket bättre idag.

Nästa vecka igen har jag semester som sagt, och nu verkar det som om min hittills hemliga resa blir av. Ska bara bestämma en dag med min partner in crime. Ska bli så skönt, ska passa på att boka en natt på lyxhotell i storstan med någon massagebehanding eller dylikt. Har man semester så har man. Brukar vara rätt snål när det gäller skämma bort mig själv på det viset, men tycker minsann jag förtjänar det. ;)

Så, nu ska jag klä på mig, dagen måste ju börja någonstans, kan ju lika gärna vara vid ett på eftermiddagen..

Har just kommit hem efter att ha jobbat natten. Egentligen är det inte natt jag menar men jag kallar det natten när jag jobbar till stängning. Gjorde en liten tabbe idag (värd 800000 kronor) som jag upptäckte just innan vi stängde, men som tur var gick det rätta till, så jag har nog jobbet kvar på måndag. Ja, jag kan också fela, om än väldigt sällan.

Var och träffade min systerson igår, kallar honom mosters lilla tjockis men tror jag snart får sluta med det eftersom han lär väl förstå vad man säger mer och mer framöver.

Längtar sjukt mycket till min semester, försöker styra upp en liten resa men än så länge är det hemligt projekt så det får jag berätta mer om ifall det faktiskt blir av. Känner mig helt slutkörd på jobb och alla kärleksbekymmer. Inte kärleksbekymmerna på jobb då utan mina egna. Andras kärleksliv skiter jag totalt i.

I onsdags efter vi inventerat på jobb ( min lediga dag..) kände jag att jag behövde unna mig en massage. jag hade ju ett presentkort på thai-massage som jag en gång gett till min förra pojkvän men som han envisades med att skicka tillbaka efter att vi bröt, för att han inte stod ut med tanken på att ha det liggandes. Jag kan däremot säga att jag inte hade en enda tanke på honom när jag låg där och knådades. Kan tillägga att jag hade alltför ont för att ens kunna reflektera över det. Har aldrig någonsin gråtit över ren och skär smärta, möjligtvis av chock eller att saker och ting sökt mig, men aldrig av smärta i sig. Den här gången sved det jävlar i tårkanalerna kan jag lova. Thailändskan skrattade mest över hur mycket knutor och spänningar jag faktiskt hade. Ja, alla roas vi av olika saker.

Ska tillbaka nästa vecka, smärta är nog beroendeframkallande...

Piff drar till Gran Canaria i natt, Pluttis får tjejbesök, Bengan tofflar, och jag fortsätter städa bland mina förbannade kläder. Trevlig helg på er också! ;)

Har just fått något av det jobbigaste som finns undanstökat, räkningarna. Fiii fan vad trist det är att se merparten av lönen gå åt redan första dagarna. Lönen är bara en siffra i lönekuvertet och den siffran är inte direkt någon fantasisumma till att börja med. Men nog om det, finns annat att bitcha över, de där två kronorna jag fick i löneförhöjning i somras räcker åtminstone till en extra flaska vin i månaden att dränka sorgerna med. Det blir ett billigt vin dock...

Imorgon firar köpcentrat 20 år vilket förstås drabbar mig på alla tänkbara sätt. Inte nog med att jag åkte på att jobba de där två extra öppettimmarna, utan jag ska behöva klä mig i partykläder också vilket jag knappt ens gör när jag gör stan osäker. Smink är en sak, men tajta kläder och butiksarbete, det går inte ihop!

Piff och hennes wing-woman har bokat resa till gran-canaria. Jag är så avis, men jag unnar dem det. Stackars Piff har inte gjort annat än varit på resande fot de senaste månaderna och ändå väljer hon att varva ner med en resa, det kallar jag ironi.
Jag vill med resa! * Lägger till med en riktigt tjurig och barnslig min, och slår näven i golvet*

Ikväll hade dokumentären/ filmen om Michael Jackson premiär. Jag vet, för jag höll på att lova min kompis att jag skulle komma och se den med henne... i Norge. Sen upptäckte jag mitt misstag med hur jag läst av kalendern och insåg att det var en dag mitt i veckan istället för på helgen, och fick det avstyrt fort som attan. Ja, men va fan, det är för helvete en ny veckodag varje dag, kan man ju inte hålla reda på...
På tal om Michael Jackson satt jag en kväll ganska strax efter hans bortgång och youtube-ade lite gamla videos, jag och miljoner andra människor antar jag, och just nu kan jag inte komma på vilken video jag kollat på men läste iallafall kommentarerna under. Youtube är tydligen stort världen över (precis som Michael Jackson) och detta återpeglade sig i kommentarerna. Kanske var jag lite övertrött för förmodligen kommer ingen annan än jag garva sig helt harmynt över detta, men bland alla som beklagat sorgen och hedrat Jacko så stod det lite fint "Rest in pieces". Inget mer. Jag skrattade alltså inte över ett eventellt stavfel, utan det gör mig galen att inte veta om personen skrev så med flit! Jag har fått en total hang-up på detta och det går åt helt för mycket tid, flera månader senare, att begrunda detta...

På tal om galen sen då, så hade jag en något annorlunda kund idag. Hon kom fram till mig när jag höll på att organisera ihop ett ställ med underkläder och undrade om det var öppet köp på ett par rea-trosor. Nej, svarade jag men förklarade att hon hade bytesrätt om trosorna blev plomberade i kassan. Två sekunder senare frågar hon samma sak och jag svarar med stort tålamod precis samma sak något långsammare så att hon skulle hänga med. Det hör till saken att den här tjejen såg helt normal ut.
Iallafall, så nöjde hon sig med svaret och gick mot kassan för att betala. Jag bestämde mig för att hoppa in i kassan och ta köpet själv och den här tjejen lägger fram trosorna på kassan med samma fråga, har vi öppet köp på rea-trosor? Vid det här laget känner jag att jag pratar som man gör när man förklarar för en femåring att håret faktiskt inte växer tillbaka då man klipper av 300-kronors-Barbie hårsvallet. Långsamt och tydligt med sammanbitna tänder. Sen frågar jag henne om jag ska plombera trosorna vilket görs med två mjuka plastsnören som man lätt kan klippa eller dra av. Följdaktligen frågar hon om de är svåra att plocka bort, och jag svarar att det gör man lätt med en sax. Kommentaren som hon svarade med gör mig tacksam för att vi har som rutin att hålla vassa och skarpa föremål som saxar utom räckhåll för kunder/ psykopater.

" jag tror inte de har saxar på det stället där jag bor..."

Ja, jag vill inte påstå att blogga är min starka sida numera då jag i stort sett glömt bort att jag hade en. Det var Piff som påminde mig om den häromveckan. Anledningen till att jag i stort sett slutat, är till största del för att den är så sjukt deprimerande. Inte av den anledning att jag verkar så jäkla bitter när jag läser utvalda inlägg, (gud, nej!!) utan för att det påminner mig för mycket om separationen och sen hela biten med att lära mig leva själv under mitt första år som singel, ever. Och det var sådär, det där året.

MEN, å andra sidan händer det så många udda saker som jag känner att jag måste dela med mig så jag ska försöka vänja mig vid tanken.
Det är inte så mycket som är annorlunda sen sist, jag är fortfarande singel, fast visst har det blivit en del gästspel av mer eller mindre lyckade relationer. Oftast mindre.
Rosa följer mig fortfarande genom livets mångfasetterade dagar, rent bokstavligt talat dessutom, råkade ge henne en spark i solar plexus då hon försökte finta sig förbi mig på väg ut i köket för en stund sen.  Jag kan tillägga att hon, till synes, har kommit över det, det händer ju i stort sett varje dag så hon är väl härdad.

Var hos läkaren idag, inte vilken som helst, utan han som har hand om de nedre regionerna. Han var lite orolig över mitt höga blodtryck men själv lägger jag bara till den uppgiften på min hypokondrikerlista. Sen passade jag på att ta alla möjliga test som inte innebar blodprov, för det är inte riktigt min grej, så får väl se om man får ett besked hem om cellförändringar, eller om smittskyddslagen kräver att jag spaltar upp de senaste sexuella relationerna jag haft.
Jaja, min läkare bjöd iallafall på avgiften för alla mina angelägenheter idag i utbyte mot att jag går in och röstar på honom som årets läkare på doctorsguide.se vilket jag givetvis gärna gör då det är ett hemskt litet pris att betala. Tänk om han skulle vinna pris i år igen, undrar hur han firar en sådan utnämning? Bjuder familjen på tårta i form av en vagina kanske? Prydd med hallon och glasyr..

Fick jobba över någon timme idag, fick inte ut kassalådan på jobb, vilket resulterade i att vi till slut fick använda verktyg och en av centrats bastanta väktare till att bryta oss in i den. Det är alltid bättre att låta någon utomstående göra det, så kan åtminstone inte vi få skäll. Tur inte jag är där i morgon bitti när chefen upptäcker det. Anar att själva kassalådan var värd mer än det som gömde sig i den..

Har ändå hunnit en hel del idag, gick till Entré för att fixa till naglarna som började se rätt slitna ut. De är rätt söta de där asiatiska tjejerna men jag förstår inte ett ord av vad de säger. Idag fann jag att de möblerat om totalt och kopplat in storbilds-tv. Detta för att kunna spela Britney Spears dvd från 2004 oavbrutet från morgon till kväll utan att verka tröttna. Utvalda låtar spelades både en och fyra gånger, men vi kan nu konstatera att tv'n (samt Britney-dvd'n) inte bara fungerar som den ska utan det är också rätt bra ljud i den...

Har varit ledig idag, vilket har varit riktigt skönt, sen vart alla timmarna tog vägen, det vete fan. Plötsligt fann jag att klockan var över elva på kvällen när jag stod och damsög, så grannarna blev nog inte helt glada, om de ens kunde skilja dånet ur musiken...
Var på apoteket innan. Till min stora lycka har de öppet länge, så man kan komma i stort sett när man vill. Vilket inte hindrar pensionärerna från att göra samma sak. Vad fan har de på apoteket att göra klockan sex på kvällen??
Detta apoteket har snyggats till nu i samband med att de byggt Entré, så de kör med de allra nyaste tekniska hjälpmedlen. Ett av dem är ett system där de knappar in vad de ska ha så plockar en robot fram medicinen och släpper ner den i en rutschbana ner till kassan. Äntligen ett sätt för väntetiderna att minska på apoteket, tyckte jag... Tills att det visade sig att roboten fått fnatt och mina läkemedel inte alls kom ner för kanan. Det blev förstås ett stort pådrag där hela personalen var inblandad och många gråhåriga skalpar kliades i förundran över vad som gått fel.
Till slut fick jag min medicin, hanterad på det gamla klassiska sättet, det manuella, och sen pep jag iväg till systemet, där vet man vad man har att vänta, långa köer och trängsel kring ölen. Det känns tryggt!

Frekvent bloggande var det ja... Har hittat tillbaka nu och förhoppningsvis för gott. Får erkänna att jag lagt alldeles för mycket fokus på hitta mannen i mitt liv på sistone. Så, nu när spray date är nerlagt och jag har tagit livet åter under kontroll så har jag en och annan timme över till att uppdatera denna gamla bloggen.
Det där med mannen i mitt liv, det kommer säkert att ordna sig, förhoppningsvis förr än senare dock...

Fick en otrevlig överraskning av Rosa idag. Hon kastade upp en handfull spolmaskar mitt framför mig. Så nu har hon fått sin första dos Axilur, så får vi se hur det sätter fart på magen. Tror hon har ont i magen, hon håller en tonart på sitt jamande som plågar mig minst lika mycket i så fall...

Brukar sällan lägga upp bilder på folk, men när det blir såhär bra bilder är man skyldig samhället att dela med sig!

Sitter här med en kopp te med honung i och njuter. Det känns som om jag har fått mitt liv och mitt hem tillbaka efter att Rosa nästintill drivit mig till vansinne under den tiden hon löpt. Ingen sömn och ett förbaskat snuskigt hem, för att beskriva tiden väldigt kortfattat. Nu är jag så fruktansvärt tacksam att det är över att jag gått och köpt leksaker till henne för över 200 kronor. Hon var dock inte lika tacksam, slängde ett öga på dem och gick och la sig...

Längtar efter helg nu. De senaste helgerna har inte varit särskilt innehållsrika. Eller jo, om man räknar att sitta på akuten en hel natt som action, eller att sova bort en helg av total utmattning på grund av att Rosa stal min sömn, som helgörande.
Så! Första helgen som jag faktiskt kanske orkar göra något aktivt på och faktiskt ha roligt! Sorry plidan, menar inte att det inte var roligt på akuten, men vi kunde ju ha valt att hitta på något mindre... sterilt.

Vet knappt var jag ska börja, men av rubriken kanske man kan förstå att det involverar sömnsvårigheter. Jag längtar tills jag kan få en god natts sömn i min egen lägenhet igen, jag menar, hur länge kan en katt egentligen löpa??
I fredags skulle Bengan och jag gått ut och gjort stan osäker, men bestämde oss för att lägga ner alla försök då det visade sig att Bengan fått fullt av utslag på hela kroppen. Tyckte det var ganska skönt ändå att slippa gå ut, lite sliten kände jag mig allt och dessutom är man inte sugen på att ligga bakis en av sina få lediga dagar.

Vi satt på var sitt håll i mjukiskläder när hon ringde och sa att det blivit värre, så vi åkte in till akuten, där vi var ensamma nyktra. Ja, förutom personalen då, kan man hoppas...
De flesta andra var överförfriskade tomtar som förolyckats av naturliga orsaker, som att däcka vid garderoben på Hipp, samt slagit ut tänder och spräckt ögonbrynet, eller somnat utomhus efter ett par glas/flaskor för mycket inomhus. Jag säger bara 3,0 i promille och vid medvetande...

Iallafall så satt vi där, jag åkte hemifrån halv två på natten och klockan halv sju fick vi gå därifrån... Det var en fredagsnatt att minnas!

På lördagen gjorde jag allt för att inte sova bort dagen, skulle ju upp och jobba på söndagen sedan så det skulle ju vara en god idé att kunna sova på natten. Målade som en tok, allt jag kunde komma på här hemma, och äntligen dags att sova! Och då! Då börjar Rosa att löpa! Högljutt...

Och det har hon gjort sedan dess, vilket har tvingat mig ur mitt eget hem på nätterna. Börjar bli lagom trött på det nu... Kastrering tisdag nästa vecka, längtar...

Sitter här i soffan i myskläderna och funderar över vad jag ska se på tv under resten av kvällen. För det är det jag ska, bara ligga och slöa som en annan slacker. Skönt med en dag att göra absolut ingenting på och inte ha dåligt samvete för det. Det är mitt löfte till mig själv detta året om jag nu ska ha ett, ungefär samma som förra året fast lite omformulerat. Förra året menade jag att jag skulle sluta ha ångest över saker som redan var gjort, som att stoppa i sig helt för mycket godis eller slösa bort en hel dag på ingenting. Det funkade förstås inte...

Så, i år ska jag förenkla mitt löfte lite grann, och det är att anstränga mig själv lite extra för att må bra. Skita i alla måsten om jag vill, äta det jag känner för, och om guds vilja sker, ta mig ett motionspass då och då...
Borde väl inte vara så svårt... Eller?

För ganska så exakt ett år sedan satt jag och gnällde över att behöva jobba annandagen i butiksmiljö. Tänkte inte gnälla så mycket om hur mycket jag ogillar det, men för dem som ändå vill veta vad jag innerst inne känner inför att jobba imorgon kan leta i arkivet under december månad förra året...

Första julen som singel har jag överlevt nu och snart, om två veckor, har jag lyckats ta mig igenom ett helt år av ensamhet. Då, för ett år sen, trodde jag aldrig att jag skulle komma på fötter igen och att livet i stort sett var över. Med facit i hand, och trots att resten av detta året fortsatte att gå mot pipsvängen, får jag ändå erkänna att det kunde ha varit värre. Jag menar, en separation med allt vad det innebär med gemensamt hus och annat, ett dödsfall, och en pappa som rymde från torken ett par gånger, ett par sjukskrivningar och att till sist bli utbränd, samt oro för syrran som det gått totalt snett för, det är väl inget? Om man jämför med lidande runt om i världen så får man storsint nog kalla det jag gått igenom under det gångna året för just vad det är, livets gång.

Tacksam är vad man egentligen borde vara, när man vågar ta det ur sitt perspektiv och lämna offerpositionen man hamnat i...

Längtar efter en nystart under nästa år, ska inte avlägga några löften men jag ska försöka bevara mina minnen från 2008 och leva efter vad jag lärt mig av allt jag kämpat mig igenom...

Med tanke på att det sällan händer något spännande i mitt liv för tillfället, har de här två senaste dagarna varit mer än jag skulle vilja be om i actionväg....
Förutom skadan i lördags, (vilken snart är läkt så jag kan inte längre använda den till att klaga) fortsatte det bara att ske lustiga saker, när man nu kan se på det i efterhand med en gnutta humor...

Vet inte om jag tidigare har nämt min tvångstanke vad det gäller mina hemnycklar, att jag alltid måste hålla dem i min hand och se på dem medan jag stänger dörren, eftersom jag har smäck eller vad det heter på dörrjäveln...
Iallafall, på väg ut i söndags tog jag istället för nycklarna med mig... soporna! Så där står jag, helt nollställd i mitt huvud, förstår inte alls hur jag som nyckelmanisk kunde lyckas med detta! Brorsan har en extranyckel men han var ju förstås i Helsingborg vid detta tillfälle och skulle inte komma hem förrän på kvällen. Helt plötsligt hade jag en hel dag att vara social mot medmänniskor på...
Spänning jag kunde leva utan. Framför mig såg jag hur jag tvingades gå till jobb dagen därpå i någon annans underkläder, och hur jag fick mata Rosa genom brevlådan...

Sen somnade jag på soffan, när jag väl blev insläppt i min lägenhet, vaknade fem på morgonen av skränande tv och ont i nacken, samt gåshud på hela kroppen.
Knallade in till sängen och kröp ner under täcket, och drygt en timme senare blev jag varse om att min säng gnisslar vid eventuella jordbävningar. Att jag inte visste det innan, visar ju på hur dåligt med aktivitet som försiggått i den sängen på sistone...
Men, jo. jordbävning alltså, men om den orkar jag inte skriva så mycket, den har blivit bra uttjatad idag ändå. En sak kan jag däremot tillägga, att numera är inte bara åska längst upp på min fobi-lista...

Jag är inte gjord för att bo ensam... Vad är det här med att rensa avloppen till exempel? Kan man inte betala någon för att göra det?

Såhär efter några glas vin kan jag väl få lov att vara hur dryg jag vill på min egen blogg? Vill bara ge en svart kamel till det manliga släktet, för att de kan vara helt puckade när de inte ska vara det, och det är rätt ofta. Tänk om de bara kunde tänka som kvinnor bara ibland? Inte för egen del för mig får de vara hur puckade de vill, men för Malins räkning...

Sen vill jag ge en vit kamel till bamseplåster, när det är det enda blodstoppande man har hemma. Så är det! En gång i tiden införskaffade man sig det, medan man ännu bodde i hus och det var uppskattat bland grannens barnbarn. Sen när jag separerade från sambon var det av någon anledning jag som fick med mig Bamseplåster... Jag gjorde ganska dåliga klipp vid separationen... Inte bara Bamseplåster utan allt vad det gäller möbler och teknik också... men jag är inte bitter...
Tillbaka till Bamseplåster, jag skar mig på en trasig lampa i min garderob och det blev ett ganska fult sår som blödde ganska rejält. Och vi alla vet ju vem som svimmar vid första droppen blod, och för er som inte vet, kan jag tala om att det är jag... Men kompresser, pyttsan! Tog mig en styrketår så kunde jag själv lägga om det när jag kvicknat till...

Ni som inte fattar det här med svarta och vita kameler, har missat ett av tidernas sämsta program på tv, nämligen Villa Medusa. Svart kamel är dåligt och vit är bra... men klandra inte er själva, ni fick säkert ut mer av tiden än vad denna tv- tittaren gjorde...

P.s. denna text korrekturläses inte... Så konstigheter som ordmärkning och stavfel undanbedes hjärtligen... Kan man ens säga så? Hjärtligen? Det får jag ta och googla... Har redan lärt mig något intressant ikväll... Vet ni om att det finns runt 1200 olika arter av tvestjärtar?? Jo, men visst! Sug på den så länge så ska jag googla ordet hjärtligen tills dess....

Jag är verkligen ingen morgonmänniska. Visst, så säger väl de flesta, men för mig innebär det att jag vaknar och nästan tar till tårarna för att det åter igen blivit morgon. Självklart är det som värst nu på vintern... Så i morse fick jag ju lite oväntad hjälp att komma upp ur sängen. Klockan hade ringt tio minuter innan, och jag hade tryckt på snooze-knappen när jag mitt emellan dröm och medvetande rycks upp av en jävla smäll som det inte gick att snooza från. Rosa blev rädd och pep in under mitt täcke, och jag som i vanliga fall är livrädd för åska intalade mig att det inte kunde vara sant. Det är december, god damn it! Det ska inte åska då...

Iväg sen till jobb, och på väg dit hann jag uppleva alla väderlekar, uppehåll, regn, hagel och sen snö. Hela registret! Får en att fundera på om man kan göra mer för miljön, sopsortera lite bättre, slänga mindre mat... Det här klimatet verkar spåra ut totalt!

Ska på möte på måndag om min framtid, förlåt, min obefintliga framtid i Löddefuckingköpinge. Jag måste samla mina tankar så att jag inte kräker ur mig vad som helst. Ett visst mått av värdighet kan vara att föredra, och en massa svordomar kan vara att passera gränsen för det. Måste lära mig att säga Löddefuckingköpinge som det verkligen heter till dess... Löddefuck, nej... Löddefuuuu, neeej! Får bli Lödde. Slut och punkt..

Sista dagen på semestern kom till slut, och imorgon är det dags för jobb igen. Löddefuckingköpinge... Jag är två millimeter från att säga upp mig, men jag får hålla huvudet högt, det är bara en månad kvar nu innan de är tvungna att sätta mig i en annan butik, för på den punkten ger jag mig jävlar inte!

Och jag har blivit helt försoffad under de här två veckorna, har inte gjort ett skit, mest slappat och fixat lite hemma. Börjar få kulmage av all glögg, och den där sista trappen upp ger mig svindel för ögonen, men trots allt är den ju min enda motion jag tar mig för...

Känner mig lite extra bitter idag, men jag måste komma ihåg att det finns dem som har det värre, utan att nämna några namn...

Malin och jag skulle gå på skyltsöndagen igår. Tyvärr är vi helt usla på att trängas med andra människor, så efter att ha banat oss genom massan bestämde vi oss för att gå och käka på Elyseé istället. Precis som när vi skulle gå på festivalen, börjar ana att vi kanske lider av någon typ av fobi för andra människor... men det är ju inte så konstigt heller...

Sitter i mitt kök och dricker te, för första gången sedan jag flyttade in i min lägenhet, vilket var i februari... Anledningen till hur det kan komma sig var att jag impulsköpte ett matbord på Ikea idag. Skulle mest ha lite ljus, sen vet man hur det brukar gå...
Så, jag har alltså ett bord i mitt kök, vilket jag svor på att jag aldrig skulle skaffa eftersom jag vägrar rota mig i denna lägenheten genom att köpa möbler till den. Men sen kan man ju undra exakt hur envis man ska vara för att vägra äta frukost vid ett bord. Så den principen fick jag svälja ner med så många andra. Men inga mer möbler!

Ska hem till Malin i Lund om en stund, ska bara städa undan allt emballage från allt jag köpt, och försöka komma på nåt ställe att slänga det. Förmodligen på samma ställe som jag behöver slänga allt skräp från julklappskvällen i torsdags. Tack igen tjejer, det var verkligen skitkul!

Tänkte passa på att dela med mig av vad jag önskar mig i julklapp;

• Att Magnus inte fortsätter vara så bitter över att vara singel
• Att Malin inte fortsätter vara så bitter över att vara ensam men stark
• Att jag själv inte behöver vara i bittra Lödde-fucking-köpinge
• Att Bengan får lön nästa månad och att vi inte behöver hjälpa henne att börja budgetera också...

Och, ja.... Fred på jorden, och död åt Sveriges alla småhålor och förorter...

Och att nästa år inte blir så bittert...

Och Magnus? Trots att jag med föregående inlägg och inlägget innan dess, nästintill bevisar motsatsen, så är jag inte galen....

Har alltid haft ett onaturligt stort intresse för att återfinna avsnitt ur mina favoritbarnprogram, nämligen ovanstående. Så för ett par år sen kom de ut med en samlings-dvd med material ur deras tv-program, och den var jag förstås först med att köpa!
Sen hade jag turen att befinna mig på gågatan utanför Victoriateatern förrförra våren där väggen var tapetserad med postrar om att nu skulle de ha en återföreningskoncert! Lycka!

Så jag köpte några biljetter och överraskade sambon med att gå på picknicteater för att se mina gamla barndomsfavoriter, Ola Ström, Per Dunsö, Martyna Lisowska med flera. Suveränt var det...
Fastän jag tänker på dem ofta, i stort sett varje gång jag öppnar mitt skåp med dvd, så har jag tänkt lite extra mycket på dem de senaste dagarna. Till och med drömt om Ola Ström, haha!
Var med tjejerna på Espresso House häromdagen, och där i ett hörn satt Ola med sin bärbara dator längst inne i ett hörn. Hade han inte sett så upptagen ut med hörlurar i öronen och allt, hade jag nog gått fram för att prata med honom... Kan vara därför att jag drömde om honom i natt, för att jag ångrade att jag inte uttryckt min glädje över hans excistens... Sen ville man ju inte riktigt uppfattas som något slags fanatiker heller.

Så... Idag har jag sett mina dvd-er, ( jo, dvd-er i plural, det kom ju en ny efter koncerten) och till och med extramaterialet, och gud så skoj! Hur kan man inte älska "Tullarens visa" och "Väv utav legender"?

Var på Aq´va kul igår med Sparrisen. Shit, vad det inte var samma upplevelse som när man var liten, Först och främst är det ju så mycket mindre än vad man kommer ihåg och därtill kan man lägga att charmen försvunnit totalt i takt medan möglet tagit över... En byggnad har rivits och för att komma till motionsbadet ska man behöva påminnas om hur schaskigt där är genom att gå i de mögliga underjordiska gångarna. Barfota i smuts vandrade vi för att kunna simma ett par hundra meter innan vi drabbades av suget efter bubbelpoolen. Så när vi väl gjort oss hemmastadda bland bubblorna insåg vi att vi var ganska ensamma med att besöka vattenpalatset. De forna glansdagarna är förbi sen länge och vi insåg att något drastiskt behövdes göras för att Aq´va kul åter ska bli en turistattraktion.
Vår brainstorming resulterade i att man förmodligen skulle behöva göra äventyrsbadet till just ett äventyrsbad. Vad sägs om hajmatning och delfinåkning? Ett dyk från kilometerhöga klippor kanske skulle friska upp? Blodiglar i bubbelpoolen för en gammeldags åderlåtningsnostalgitripp. Sen spårade vår fantasi ur totalt och vi var inne på att ha ett undervattensakvarie med bland annat guppies i...

Ja, så många ideer och så lite pengar. Vi får ju iallafall höra av oss till kommunen och se vad som går igenom. Efter att vi sökt patent på dem, förstås...

Så var det med den sovmorgonen... 05.43 vaknade jag av ett skratchande ljud ovanpå mitt täcke. Där hittar jag kattungen Miksie, den nya följetongen, när hon försöker mörka att hon faktiskt kissat på mig. Jag tar det som en stark förolämpning, och framför allt hamnar hon inte på min tio i topp lista, efter att ha förstört min sovmorgon.
Så efter denna skrivande stund ska jag ner i tvättstugan, och jag kan nu upplysa att jag hittat inte mindre än fyra tvättstugor i min källare. Den som är belägen längst bort i den kilometerlånga källargången var förstås den enda som var ledig, men just nu är jag inte i position att klaga...
En sak som jag faktiskt kan klaga över är det faktum att jag måste sticka och handla tvättmedel klockan sju på morgonen, attans, det kom jag på nu...
Jag är inte bitter, jag är inte bitter... Fan...