Cookie

Jag är verkligen ingen morgonmänniska. Visst, så säger väl de flesta, men för mig innebär det att jag vaknar och nästan tar till tårarna för att det åter igen blivit morgon. Självklart är det som värst nu på vintern... Så i morse fick jag ju lite oväntad hjälp att komma upp ur sängen. Klockan hade ringt tio minuter innan, och jag hade tryckt på snooze-knappen när jag mitt emellan dröm och medvetande rycks upp av en jävla smäll som det inte gick att snooza från. Rosa blev rädd och pep in under mitt täcke, och jag som i vanliga fall är livrädd för åska intalade mig att det inte kunde vara sant. Det är december, god damn it! Det ska inte åska då...

Iväg sen till jobb, och på väg dit hann jag uppleva alla väderlekar, uppehåll, regn, hagel och sen snö. Hela registret! Får en att fundera på om man kan göra mer för miljön, sopsortera lite bättre, slänga mindre mat... Det här klimatet verkar spåra ut totalt!

Ska på möte på måndag om min framtid, förlåt, min obefintliga framtid i Löddefuckingköpinge. Jag måste samla mina tankar så att jag inte kräker ur mig vad som helst. Ett visst mått av värdighet kan vara att föredra, och en massa svordomar kan vara att passera gränsen för det. Måste lära mig att säga Löddefuckingköpinge som det verkligen heter till dess... Löddefuck, nej... Löddefuuuu, neeej! Får bli Lödde. Slut och punkt..