Cookie

Man blir verkligen trött av att åka buss. Två dagar i rad har jag varit helt förstörd när jag kommit hem och bara velat sova. Idag kröp jag ner i sängen det första jag gjorde när jag kom hem, tog bara av mig skorna och jackan, och sov med både mössa och halsduk.
Tappar humöret totalt när jag är trött eller hungrig så det är lika bra att tillfredsställa de behoven direkt, så varar relationerna till andra människor aningen längre...
När jag sen vaknade, (vilket var ett rent under med tanke på att jag kan sova rätt många timmar i rad när jag vilar mitt på dagen) ringde Bengan och Malin, som sen kom över och tittade på Idol med mig. Mysfredag..

Imorgon blir det sovmorgon! Äntligen... En vecka gjord i Lödde... Nio kvar...

Lagom tills man skickat Frida till ett nytt hem, där man hoppas vid gud att det ska gå bra, och man har fått njuta av Rosas sällskap någon vecka eller två, får man uppleva en ny märklig katt som jag anar kommer bli till en ny följetong. I helgen kom det en liten kattunge hit som ska bo här lite tillfälligt som vi så vackert kallar det, men vi vet ju alla att i Fridas fall varade "tillfälligt" i tre månader...
Nya katten heter Miksie och är fyra månader om jag inte minns fel. Hon är dödskär i Rosa och vill helst krypa in under huden på henne, om hon bara skulle få. Rosa, däremot har inte riktigt välkomnat henne med öppna tassar, utan avskyr henne, som jag skulle avsky böldpesten... Allt detta har inneburit sömnlösa nätter och tillfälliga lösningar för att stänga in dem nattetid så att jag ska kunna få min skönhetssömn. Nu verkar vi dock ha börjat komma överens här hemma och jag har skurit ner antalet kattlådor och matskålar så att de får samsas, vilket hittills funkat.

Jobbat i Lödde i snart en vecka och trots att jag är bitter, har det ändå gått bra. Men det är fan inte kul att lägga så mycket tid på pendling i veckan. Däremot försöker jag hålla mig uppåt och positiv genom att intala mig att livet hade kunnat vara värre, jag kunde ju faktiskt haft, just det, böldpesten....

Inte bättre känns det att häromdagen blivit beskriven av en kompis som en feminin variant av Magnus Betnér...Har svårt att tycka att det var en komplimang, utan ser det mer som ett tecken på hur bitter och körd jag måste uppfattas av omvärlden. Jag tycker nog att Malin är mer som Magnus Betnér. Hon är snäppet mer bitter och sarkastisk än mig, tror jag.
Tänker på dig, gumman, och börjar undra över hur många tecken vi båda måste bli visade för att inse att vi är ämnade till annat... (Till exempel snigelbönder...)

Det är ju ingen hemlighet att jag inte direkt ser fram emot den här Löddeköpinge-upplevelsen. Imorgon börjar alltså eländet, och jag är evigt tacksam för den där extra timmen man fick när man ställde om klockan i natt, så att det dröjer ännu lite längre innan det är dags...

Idag ska jag ut i regnet och hälsa på min syster som ligger på sjukhus. Måste vara fruktansvärt tråkigt att befinna sig på ett sådant ställe, kanske till och med det går att jämföra med Lödde... Iallafall, hade jag tänkt köpa med mig något till henne som hon kan använda som tidsfördriv, men tydligen har hon redan fått mängder av godis och tidningar av en av våra andra systrar, här är man aldrig först med något. Så jag får komma på något som är ännu bättre... Hmm...

Regnar gör det ju också som sagt, och det i mängder, så en cykeltur till sjukan som skulle tagit mig en kvart blir istället till en halvtimmes lång bussresa. Nej jag klagar inte, jag ville bara att ni skulle veta...

Långledig som jag varit hade jag åtminstone måndagen kvar att njuta av efter att ha legat sjuk hela helgen. Idag mår jag bättre, men jag låter fortfarande som om jag pratar genom näsan...
Hade min kusin och company på besök idag. Hon har helt underbara barn, försökte norpa en av dem, men hon hade ingen lust att spendera sitt liv med mig, så det fick vara. Sen har jag åkt massa rulltrappa idag för det var roligt, tyckte de kortväxta personerna i sällskapet alltså.

En vecka kvar tills jag börjar i Lödde... Ångesten börjar smyga sig på mig. Vad ska jag där och göra egentligen? Två månader i och för sig, men det är två månader för länge... Fast jag ska försöka tänka positivt, det har Piff sagt till mig. Tänk så många Metro- tidningar jag hinner läsa, kommer vara så bildad inför nästa år. Och tänk så många bra julklappar jag har tid att tänka ut under pendlingstiden! För att inte tala om alla böcker jag kommer hinna plöja igenom, eller all natur jag kommer svischa förbi! Som jag kommer uppskatta den arbetsplats jag kommer hamna på efter dessa månader!

Så, nu ska jag känna efter... nej, det hjälpte inte...

Så var sagan om Frida till ända. I torsdags for hon iväg till sitt nya hem och hit kom istället Rosa, efterlängtade lilla Rosa...
Har lite dåligt samvete över Frida men det var omöjligt att älska henne med tanke på vår icke existerande personkemi. Vi gick över varandras revir dagligen, och hade det inte varit för att jag var den som gav henne mat varje dag kan jag svära på att hon skulle tagit död på mig i sömnen för länge sen...

Åkt på en dunderförkylning lagom inför helgen. Tråkigt med tanke på att jag skulle göra en massa roligt, som istället blev utbytt mot nässprej, soffa och tv... ensam... Mestadels iallafall, Bengan kom hit med apoteksvaror och höll mig sällskap en stund igår innan hon skrupellöst gick ut och roade sig som alla andra.
Fast i fredags innan det brutit ut riktigt hann jag med en afterwork med Bengan och Ola, så hela helgen har inte varit skit. Jag drack inte tillräckligt mycket för att bli av med bacillerna bara...

Idag är det film, om jag minns hur man kopplar datorn till tvn, och massa chai latte. Fick ju köpa en ny tv för ett tag sen då tjocktvn levde på lånad tid. Färgerna flöt ihop och till slut var det bara röd och grön färg kvar, dubbla textrader och dubbelt upp med skådespelare. Så jag tog med brorsan till NetOnNet för att han skulle hjälpa mig välja en ny tv. Av någon anledning fick han följa med trots att han skämde ut mig totalt förra gången vi var och handlade tv. ("Det här är min syster, hon ska köpa en ny tv, hon bryr sig inte så mycket, bara den är snygg...") Sen dess har det ju gått nästan tio år, en av oss måste ju ha mognat på den tiden, och inte fan är det jag...

Sitter här och hoppas, hoppas innerligt att detta är Fridas sista natt här. Nu vill jag verkligen ha hit Rosa! Jag och Frida har haft massa upplevelser ihop, men inte alla av dem har varit helt lyckade... Varje dag har varit en maktkamp, vet inte varför...  Hennes liv går ut på att få tonfisk i obegränsade mängder och hon tar till varje knep för att få sin vilja igenom. Fjäskar, bits, jamar och surar i ett hörn. Katten har mer temperament och personklyvningar än vad jag och alla mina tjejkompisar har tillsammans.

Allt har resulterat i att Frida nu är överviktig, superbitchig och tycker att jag är hennes slav.

Jag kan säga att när hon lämnat denna lägenheten kommer hon aldrig innanför  trösklarna igen. Hon må vara missförstådd som katt, men vår personkemi matchar inte.

Ikväll ska min granne ha inflyttningsfest. Jag vet detta eftersom hon meddelat det via en lapp i trappuppgången. I vanliga fall så brukar folk inte vara så hänsynsfulla att de varnar en inför oväsen, vilket är helt ok för mig, för jag brukar inte direkt ursäkta mig när jag är störig vilket kan ske på alla möjliga tidpunkter på dygnet.
Det är snarare ännu otrevligare att man i förväg inte bara blir meddelad att någon ska ha fest, utan också att man därigenom kan konstatera att man inte är bjuden...

Var på Ikea idag med Malin, det är omöjligt att inte älska Ikea. Inte ens det faktum att trängseln kan vara enorm får mig att tappa humöret där. Vi köpte upp halva deras ljussortiment inför denna kalla årstid så nu har vi så vi klarar oss ett par månader förhoppningsvis.
Blev så inspirerad av allt på Ikea att jag bestämde mig för att möblera om här hemma. Var lite orolig ett tag över att jag inte tagit drulleförsäkring på nya tvn, men det gick fint och nu är allt på plats. Kommer väl ligga i ryggsmärtor imorgon men här är så fint att jag kommer inte ha mage att klaga över det...

Vad tiden går fort! Det har varit en helt kaosartad månad, med en hel del inte så roliga händelser. Detta är helt enkelt inte mitt år... Jag menar, allt har strulat och inget har gått som det ska, så jag har helt gett upp hoppet på att det ska bli nåt bättre de sista månaderna av året, så nu ska jag bara vara och låta olyckan ha sin gång året ut och sen nästa år, då måste saker och ting fan vända!

Frida och jag lever vidare tillsammans i harmoni, hon är ungefär lika populär bland kattspekulanter,som det här året har varit toppen för mig. Frida är en katt, för den som möjligen kan ha missat det.... Nu ska det komma en dam på lördag som ska titta på henne och se om kanske hon vill ha henne, jag kan ju inte annat än hålla tummarna, men hoppet har nog sinat även där. Frida är som en utväxt som jag nog får leva med under resten av hennes liv... eller rent av, mitt...
Jag börjar nämligen ana att Frida är som en gammelgädda som aldrig någonsin kommer lämna jordelivet, och det ska jag väl ändå ha för mina synders skull...

Ska börja jobba i Löddeköpinge om två veckor... Jag var svag under ett kort ögonblick och tackade ja till en tjänst där eftersom jag inte var erbjuden betänketid, och pressades att svara där och då. Ångrade det bittert och ringde tillbaka dagen efter för att rätta till mitt misstag, men då visar det sig att man redan är ersatt på nuvarande arbetsplatsen. Ja, jag är bitter!
Men fick "straffet" reducerat till endast två månader, så därefter blir jag förhoppningsvis placerad på en annan typ av instutition av lite bättre sort. Så nu ska jag  spendera en crappy jul i Lödde och nog fan ska vi se att jag åker på att jobba julafton i år igen...  Som sagt, bitter...

Hemma igen, läkartid om en timme. Vad är det här? Är det inte knäckt rygg är det kaputt mage. Min mage är inte alls lycklig just nu och accepterar ingen sorts föda, vilket känns bittert eftersom jag är ganska så sugen på allt möjligt just nu.
Men, lite ljus i mörkret är att jag ska få adoptera Rosa, den andra katten jag haft som jourhem! Jag trodde ju att hon var adopterad redan då jag hade henne, vet inte vad som gick fel i kommunikationen, men så såg jag av en slump en annons på henne och tur var väl det, för någon hade redan hört av sig och ville ha henne! Förhindrat alltså, vilken tur! Hon är ju bara så underbar den katten... Vad det gäller Frida, får hon nog hitta ett nytt jourhem... går ju inte ihop med Rosa... eller någon annan katt heler för den delen...

Tanken med att blogga brukar ju vara att göra det ganska regelbundet och det brukar jag ju vara bra på, men har haft lite annat för mig. Har inte velat skriva för mycket om det eftersom det inte bara är lite tabu-stämplat utan också helgalet.
Förutom jobb och åter jobb, har jag för min psykiska hälsas skull tvingat mig ut i det sociala dejtingträsket. På spray date, som jag nämnt i förbifarten i ett tidigare inlägg. Många timmar blev spenderade i jakt på det där perfekta mailet bland alla de där som definitivt inte var det...
Jag har dock inte tagit steget och träffat särskilt många i verkliga livet, men två personer har det blivit allt som allt. Jag är sån, köper första bästa hus jag kollat på (har hänt), orkar heller inte kolla utbudet på olika ställen (hittar jag inte det smöret jag vill ha på Coop, letar jag inte vidare på hemköp), och jämför heller inga priser (vilket gör att jag brukar nöja mig med det jag får för besväret). Som sagt, vissa egenskaper lyser igenom och nu har jag i stort sett fallit för första bästa igen(... eller ja, andra) och känner inte ens att jag är nyfiken på att träffa någon annan just nu.
Så jag sitter här just innan jag ska iväg på dejt och funderar på vad jag ska ha på mig och vilken smak på läppglanset det ska bli, som vilken fjollig tjej som helst... Pirr i magen...
                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                =)

Oj, vad det var länge sen jag bloggade! Hade inte Malin påminnt mig hade jag nog glömt att jag hade en blogg! Har haft fullt upp med allt runtomkring, gått på en och annan dejt och däremellan har jag mest tagit det lugnt och inte haft en tanke på att blogga. Jag är tillbaka på jobb efter sjukskrivningen och än så länge har det gått bra men jag känner hur sliten jag fortfarande är. Idag hade jag dessutom lite otur med att magen inte ville behålla lunchen men det utgjorde inget hinder för att kunna fullfölja dagen. På tal om otrevliga toalettupplevelser gjorde Frida en favorit i repris på badrumsmattan häromdagen, men jag tycker om henne ändå... Ibland... Eller oftast...
Och vad är det med allt det här regnet? Visst är det mysigt till viss del, men bara när man har förmånen att vara inomhus!

15.45... Så mycket var klockan när jag äntligen fick tillbaka mitt fönster. Då hade jag varit av med det i över sju timmar. Sju timmar som jag har fått passa på så att Lillfrida inte skulle ta sig ut. Sju timmar som jag inte har kunnat lämna lägenheten eller ens gå in och ta en dusch. Jag förbannar att jag har ställt upp alla dörrarna till lägenheten på vinden...

Sitter just nu och vaktar ett fönster. Det kan låta lite tokigt, men ja, jag vaktar ett fönster. Det är nämligen så att v ska få ventiler insatta i våra fönster vilket innebär att de därför måste plocka ner dem ett tag. Ingen bra kombination med katt...
Först och främst hade jag lite glömt att de skulle komma, så jag låg förstås och sov när det ringde på dörren. För att situationen ska bli ännu värre hör det till att det står två pangsnygga killar utanför min dörr när jag öppnar dörren... Värre än såhär kan det inte bli tyckte jag då, men jodå.
Stängde in Lillfrida i badrummet, då det är enda rummet med dörr, vilket uppskattades av henne så till den grad att hon kissade på sig. På badrumsmattan kan tilläggas.... Tror jag ska försöka utnyttja den där tvättiden jag har ikväll trots den onda axeln.
Så, jag fick snabbt torka, mattan ligger i badkaret, för jag måste ju tydligen vakta fönstret. Trodde fan inte det skulle ta så här lång tid för dem.
Jag får ringa brorsan och säga att han kan komma med min frukost lite tidigare än beräknat, Jag som hade tänkt ta en sovmorgon idag. Siesta på eftermiddagen då, hur ska jag annars få tiden att gå?

Ligger här i soffan och funderar på hur jag ska få dagarna att gå. Har blivit rekommenderad att stanna hemma denna veckan, (om man erkänner sjukskrivning känner man sig bara ynklig). Stressen har satt sig igen och jag är ju urusel på att ta hand om mig, så nu får man betala priset. Det jobbigaste är inte att ligga i soffan och kolla film, utan hur man ska ligga i soffan och kolla film. Har ju så förbaskat ont i nacken...
Börjar fundera på om man borde sadla om och satsa på en annan sysselsättning ett tag. Jag har ju sagt upp mig en gång tidigare och då har företaget ändå tagit tillbaka mig när jag kom krypandes tillbaka, hur förödmjukande det än var. Man kan ju alltid chansa... Men nu är jag väl extra känslig eftersom jag känner att kroppen far illa där jag är nu och att ledningen inte riktigt verkar vilja erkänna vad det gör med oss, fotfolket...

När jag var yngre tyckte jag Malmöfestivalen var da shit! Massor med artister man ville se, god mat och denna underbara trängsel! Idag är det precis tvärt om. Vadå artister, ska man kalla det där musik!? Och vad hände med kulturen i maten? När kom det senast något nytt? Och vad är det här med att alla ska dit just samtidigt? Klockan nio på kvällen dras det barnvagnar i massorna och folk försöker värja sina hundar. De har ju inte där att göra till att börja med! Det är vid sådana tillfällen som jag känner mig riktigt gammal.
Bengan och jag har registrerat oss på Spray Date, eller vad det heter. Det är verkligen kul! Förutom alla skamliga förslag man fått av 60 år gamla gifta män finns där ett och annat ljus i mörkret. Jag har nog varvat arbetskraft till Kattjouren, och andra överväger att ta till sig en liten en.
Piff, snälla kolla in sajten, det finns nog många som vill surra lite med dig, din lilla kollibri!
Nu ska jag sanera lägenheten på katthår! Frida fäller ju lite...

Nu äntligen är jag ledig två hela dagar! Det känns som om jag jobbat ett år utan semester, men det var ju inte riktigt så länge sen, så jag är nog bra utarbetad för att känna så. Lite hungrig kan jag känna att jag är. Har av någon anledning levt på sallad hela veckan så jag funderar på att laga något riktigt flottigt som man mage kan arbeta med under min sömn, som för övrigt bör infalla direkt när jag svalt sista tuggan.
Hade förresten fel om att jag hade hål i tänderna, det hade jag inget, vet inte vad det är med mig, jag hade en så tvärsäker känsla. Inte nog med det, min åskradar missade totalt att det skulle bli värsta ovädret igår. Jag måste vara helt ur fas...

Festivalen börjar imorgon, jag ser fram emot den med skräckblandad förtjusning.
Mat!
Men usch så mycket människor...

Nu kallar lillfrida att det är dags för käk så det är väl bara att foga sig efter hennes önskemål, och behandla henne som den prinsessa hon är...

Har lite ångest faktiskt över att jag ska börja morgondagen med ett tandläkarbesök. Det var ett tag sedan sist jag gick och den gången hade jag hål för första gången i mitt liv och som ett litet barn kved jag efter bedövning vid första känningen. Jag kommer säkert ha hål igen, jag känner det på mig, precis som jag känner på mig när det ska bli åska (trots att jag brukar ha fel större delen av gångerna). Som vanligt kvällen innan ett tandläkarbesök tröstäter jag godis, för det lär ju ändå inte kunna bli värre, eller hur? Sen brukar jag antingen belöna mig eller tröstäta efter tandläkaren också, men det är ju en helt annan historia. Sinnessjukt är det förstås att jag ska vara där klockan kvart i åtta på morgonen, men där är det bara till att skylla sig själv, för den tiden har jag dumt nog valt själv... Borde egentligen lägga mig nu då, men så är det så att jag fått in en geting och medan jag gick för att hämta en tidning att "schasa ut" den med, passade den på att gömma sig så jag inte kan hitta den, och nu tänker jag iallafall inte gå och lägga mig! Tänk om den ligger i sängen!!
Fast Frida är ganska bra på att varna för insekter och jaga dem, så jag ska nog inte vara rädd, utan lägga mig ändå. Med lampan tänd...

På jobb idag kom det in en tjej som för övrigt såg rätt normal ut, förutom det faktum att hon hade knallrosa hår, upsatt i två tofsar. Jag trodde att det var en av fragglarna som vandrat vilse och skulle just springa efter för att få en autograf när jag blev distraherad från annat håll. Då har tydligen mupparna rymt från där de hör hemma och har med sig massa ungar som de låter springa vind för våg utan minsta hänsyn till andras egendom eller närvaro. Till slut slängde jag nästintill ut dem efter att de gett sig på en del av vår inredning. Ska bli intressant att träffa på de här barnen när de har blivit till vuxna neanderthalare och helt ur kontroll bara för att deras mupp-mammor inte har minsta intresse av barnuppfostran.
Jobbade "natten" idag, vilket faktiskt inte var så farligt för en gångs skull. Började ganska tidigt också så jag hade en hel timmes lunch att fördriva. Det lyfte hela dagen, minns inte senast jag hade en hel timmes lunch. Vad lätt det är att uppskatta simpla saker...
Nu ska jag traska ner i affären för jag misstänker att jag kommer behöva baka en kaka inom kort, lika bra att ha ingredienserna hemma. Har nämligen utlyst en liten uppgift som de förhoppningsvis kommer klara av och då sa jag i ett svagt ögonblick att jag personligen skulle baka en kaka...  Det ångrar jag ju inte, med mina kökskunskaper...