Cookie

Lagom tills man skickat Frida till ett nytt hem, där man hoppas vid gud att det ska gå bra, och man har fått njuta av Rosas sällskap någon vecka eller två, får man uppleva en ny märklig katt som jag anar kommer bli till en ny följetong. I helgen kom det en liten kattunge hit som ska bo här lite tillfälligt som vi så vackert kallar det, men vi vet ju alla att i Fridas fall varade "tillfälligt" i tre månader...
Nya katten heter Miksie och är fyra månader om jag inte minns fel. Hon är dödskär i Rosa och vill helst krypa in under huden på henne, om hon bara skulle få. Rosa, däremot har inte riktigt välkomnat henne med öppna tassar, utan avskyr henne, som jag skulle avsky böldpesten... Allt detta har inneburit sömnlösa nätter och tillfälliga lösningar för att stänga in dem nattetid så att jag ska kunna få min skönhetssömn. Nu verkar vi dock ha börjat komma överens här hemma och jag har skurit ner antalet kattlådor och matskålar så att de får samsas, vilket hittills funkat.

Jobbat i Lödde i snart en vecka och trots att jag är bitter, har det ändå gått bra. Men det är fan inte kul att lägga så mycket tid på pendling i veckan. Däremot försöker jag hålla mig uppåt och positiv genom att intala mig att livet hade kunnat vara värre, jag kunde ju faktiskt haft, just det, böldpesten....

Inte bättre känns det att häromdagen blivit beskriven av en kompis som en feminin variant av Magnus Betnér...Har svårt att tycka att det var en komplimang, utan ser det mer som ett tecken på hur bitter och körd jag måste uppfattas av omvärlden. Jag tycker nog att Malin är mer som Magnus Betnér. Hon är snäppet mer bitter och sarkastisk än mig, tror jag.
Tänker på dig, gumman, och börjar undra över hur många tecken vi båda måste bli visade för att inse att vi är ämnade till annat... (Till exempel snigelbönder...)