Blåsväder
Ska kolla fyra lägenheter i morgon, och chansen att det skulle bli någon av dem är ganska överhängande för förutom att de verkar rätt schyssta, så måste det här få ett slut. Det är inte lätt att bo ihop efter att man gjort slut!
Om det går som jag och min kompis vill blir det en välbehövd restresa vecka 8. Vart är skitsamma, bara det är varmare än här, men nu har min kompis fått för sig att vi inte kan åka dit det eventuellt kan finnas kackerlackor... Alternativen då blir ju aningen färre. Tro mig, jag är ingen fan av äckliga småkryp men när jag är villig att överse detta faktum, då behöver jag verkligen åka på semester! =P
Singel...
♥ Mitt förhållande sedan fyra år tillbaka har runnit ut i sanden. Äh, vilken kliché! Det har gått åt helvete, helt enkelt. Det innebär ju att en del rutiner som man hållt sig till under åren faller bort, och ersätts med nya. Exempel på rutiner som faller bort är mat och sömnrutinerna. De ersätts istället med fikor och spontana utflykter, till mer eller mindre välplanerade "resmål".
Helt plötsligt har även behov gjort sig påminda som inte fått någon vidare fokus på länge, såsom att behöva somna framför tvn, för att överhuvudtaget kunna sova. Sexnerven kittlar också till lite då och då, och tack vare några lyckade inköp för nåt år sen på en tjejkväll, innebär det att man kan tillgodose även det behovet på egen hand.
Låter kanske inte så lockande med singelliv nu när man lägger upp det på det viset. Men, om jag inte minns helt fel så hade man nog en hel del kul på den tiden, bara man kommer förbi allt det jobbiga med bearbetningen av förlusten av tvåsamheten, och kan påbörja uppbyggnaden av ett nytt liv.
Torftiga ursäkter
Som sagt, jag serverar inget när folk på ett klumpigt sätt fiskar efter saker, så spotta ut det!
Folk som man inte hört av på ett halvår hör av sig för att de fått indikationer på att ens livssituation förändrats på ett sätt som gör dem nyfikna, och tror att man ska gå på att det är en ren slump att de ringer för att höra hur det är med en, och om det inte är dags för en fika snart...
Människor är inte gjorda av porslin och vi behöver inte behandlas med silkesvantar. Mig behöver det definitivt inte daltas med, jag har varit stor flicka i många år nu, precis som jag förväntar mig att mina jämnåriga tåler att jag är rätt fram när jag vill dem något.
Kisen på äventyr!
Minnesvärt...
Det brukar vara nyhetstorka vid den här tiden på året, så gamla nyheter är vad de proppar oss fulla med. Det, och givetvis rapporter om hur många som mist fingrar och tår på nyårsafton...
Jag har alltid haft respekt för raketer och smällare. Eller ja, kanske ska kalla det rädsla för mina salongsberusade kamrater som håller i dem. Själv förstår jag inte nöjet med att bränna tusenlappar på några sketna raketer som man ska ut och tutta fyr på klockan tolv bara för att alla andra gör det. Sen av någon underlig anledning så känns det, (trots att jag inga bevis har för det), som om det är årets kallaste dag till på köpet. Där står man i sin fina lilla blåsa med pumps som skaver i kylan, håller ett glas med iskall skumpa (som jag förresten heller inte gillar), i den ena förfrusna handen och mobilen i ett krampaktigt grepp i den andra. Meningen var nog att sända ett sms eller två vid tolvslaget men fingrarna vill inte riktigt lyda eller så har knapparna frusit fast, vilket är lika bra eftersom att telenätet ändå är överbelastat så här års...
Nyårslöften är inget för mig heller, varför lova något man håller i en knapp vecka och sen går och har ångest över de övriga 51 veckorna som återstår av året? För mig obegripligt! Om jag skulle avge ett nyårslöfte någon gång, skulle det nog vara att sluta ha ångest över allt jag gör galet här i livet. Jag kan inte göra ogjort att jag just tryckt i mig 400 gram M&M kulor, inte heller kan jag göra något åt att jag sov bort hela den där dagen då jag skulle tränat, hälsat på familjen, städat och tvättat. Gjort är gjort, njut av det i stället!
Jag kan nog med handen på hjärtat medge att jag är mer utav en midsommartjej!
