Minnesvärt...
Puh, tar en liten paus mellan alla minnesprogram på tv där vi frossar i all olycka som hänt under det gångna året. Vill man egentligen minnas vad som hänt under året som gått? Jag minns knappt vad jag käkade till middag men jag gör ingen stor grej av det för den sakens skull.
Det brukar vara nyhetstorka vid den här tiden på året, så gamla nyheter är vad de proppar oss fulla med. Det, och givetvis rapporter om hur många som mist fingrar och tår på nyårsafton...
Jag har alltid haft respekt för raketer och smällare. Eller ja, kanske ska kalla det rädsla för mina salongsberusade kamrater som håller i dem. Själv förstår jag inte nöjet med att bränna tusenlappar på några sketna raketer som man ska ut och tutta fyr på klockan tolv bara för att alla andra gör det. Sen av någon underlig anledning så känns det, (trots att jag inga bevis har för det), som om det är årets kallaste dag till på köpet. Där står man i sin fina lilla blåsa med pumps som skaver i kylan, håller ett glas med iskall skumpa (som jag förresten heller inte gillar), i den ena förfrusna handen och mobilen i ett krampaktigt grepp i den andra. Meningen var nog att sända ett sms eller två vid tolvslaget men fingrarna vill inte riktigt lyda eller så har knapparna frusit fast, vilket är lika bra eftersom att telenätet ändå är överbelastat så här års...
Nyårslöften är inget för mig heller, varför lova något man håller i en knapp vecka och sen går och har ångest över de övriga 51 veckorna som återstår av året? För mig obegripligt! Om jag skulle avge ett nyårslöfte någon gång, skulle det nog vara att sluta ha ångest över allt jag gör galet här i livet. Jag kan inte göra ogjort att jag just tryckt i mig 400 gram M&M kulor, inte heller kan jag göra något åt att jag sov bort hela den där dagen då jag skulle tränat, hälsat på familjen, städat och tvättat. Gjort är gjort, njut av det i stället!
Jag kan nog med handen på hjärtat medge att jag är mer utav en midsommartjej!
Det brukar vara nyhetstorka vid den här tiden på året, så gamla nyheter är vad de proppar oss fulla med. Det, och givetvis rapporter om hur många som mist fingrar och tår på nyårsafton...
Jag har alltid haft respekt för raketer och smällare. Eller ja, kanske ska kalla det rädsla för mina salongsberusade kamrater som håller i dem. Själv förstår jag inte nöjet med att bränna tusenlappar på några sketna raketer som man ska ut och tutta fyr på klockan tolv bara för att alla andra gör det. Sen av någon underlig anledning så känns det, (trots att jag inga bevis har för det), som om det är årets kallaste dag till på köpet. Där står man i sin fina lilla blåsa med pumps som skaver i kylan, håller ett glas med iskall skumpa (som jag förresten heller inte gillar), i den ena förfrusna handen och mobilen i ett krampaktigt grepp i den andra. Meningen var nog att sända ett sms eller två vid tolvslaget men fingrarna vill inte riktigt lyda eller så har knapparna frusit fast, vilket är lika bra eftersom att telenätet ändå är överbelastat så här års...
Nyårslöften är inget för mig heller, varför lova något man håller i en knapp vecka och sen går och har ångest över de övriga 51 veckorna som återstår av året? För mig obegripligt! Om jag skulle avge ett nyårslöfte någon gång, skulle det nog vara att sluta ha ångest över allt jag gör galet här i livet. Jag kan inte göra ogjort att jag just tryckt i mig 400 gram M&M kulor, inte heller kan jag göra något åt att jag sov bort hela den där dagen då jag skulle tränat, hälsat på familjen, städat och tvättat. Gjort är gjort, njut av det i stället!
Jag kan nog med handen på hjärtat medge att jag är mer utav en midsommartjej!
Kommentarer
Trackback
