Cookie

För ganska så exakt ett år sedan satt jag och gnällde över att behöva jobba annandagen i butiksmiljö. Tänkte inte gnälla så mycket om hur mycket jag ogillar det, men för dem som ändå vill veta vad jag innerst inne känner inför att jobba imorgon kan leta i arkivet under december månad förra året...

Första julen som singel har jag överlevt nu och snart, om två veckor, har jag lyckats ta mig igenom ett helt år av ensamhet. Då, för ett år sen, trodde jag aldrig att jag skulle komma på fötter igen och att livet i stort sett var över. Med facit i hand, och trots att resten av detta året fortsatte att gå mot pipsvängen, får jag ändå erkänna att det kunde ha varit värre. Jag menar, en separation med allt vad det innebär med gemensamt hus och annat, ett dödsfall, och en pappa som rymde från torken ett par gånger, ett par sjukskrivningar och att till sist bli utbränd, samt oro för syrran som det gått totalt snett för, det är väl inget? Om man jämför med lidande runt om i världen så får man storsint nog kalla det jag gått igenom under det gångna året för just vad det är, livets gång.

Tacksam är vad man egentligen borde vara, när man vågar ta det ur sitt perspektiv och lämna offerpositionen man hamnat i...

Längtar efter en nystart under nästa år, ska inte avlägga några löften men jag ska försöka bevara mina minnen från 2008 och leva efter vad jag lärt mig av allt jag kämpat mig igenom...

Med tanke på att det sällan händer något spännande i mitt liv för tillfället, har de här två senaste dagarna varit mer än jag skulle vilja be om i actionväg....
Förutom skadan i lördags, (vilken snart är läkt så jag kan inte längre använda den till att klaga) fortsatte det bara att ske lustiga saker, när man nu kan se på det i efterhand med en gnutta humor...

Vet inte om jag tidigare har nämt min tvångstanke vad det gäller mina hemnycklar, att jag alltid måste hålla dem i min hand och se på dem medan jag stänger dörren, eftersom jag har smäck eller vad det heter på dörrjäveln...
Iallafall, på väg ut i söndags tog jag istället för nycklarna med mig... soporna! Så där står jag, helt nollställd i mitt huvud, förstår inte alls hur jag som nyckelmanisk kunde lyckas med detta! Brorsan har en extranyckel men han var ju förstås i Helsingborg vid detta tillfälle och skulle inte komma hem förrän på kvällen. Helt plötsligt hade jag en hel dag att vara social mot medmänniskor på...
Spänning jag kunde leva utan. Framför mig såg jag hur jag tvingades gå till jobb dagen därpå i någon annans underkläder, och hur jag fick mata Rosa genom brevlådan...

Sen somnade jag på soffan, när jag väl blev insläppt i min lägenhet, vaknade fem på morgonen av skränande tv och ont i nacken, samt gåshud på hela kroppen.
Knallade in till sängen och kröp ner under täcket, och drygt en timme senare blev jag varse om att min säng gnisslar vid eventuella jordbävningar. Att jag inte visste det innan, visar ju på hur dåligt med aktivitet som försiggått i den sängen på sistone...
Men, jo. jordbävning alltså, men om den orkar jag inte skriva så mycket, den har blivit bra uttjatad idag ändå. En sak kan jag däremot tillägga, att numera är inte bara åska längst upp på min fobi-lista...

Jag är inte gjord för att bo ensam... Vad är det här med att rensa avloppen till exempel? Kan man inte betala någon för att göra det?

Såhär efter några glas vin kan jag väl få lov att vara hur dryg jag vill på min egen blogg? Vill bara ge en svart kamel till det manliga släktet, för att de kan vara helt puckade när de inte ska vara det, och det är rätt ofta. Tänk om de bara kunde tänka som kvinnor bara ibland? Inte för egen del för mig får de vara hur puckade de vill, men för Malins räkning...

Sen vill jag ge en vit kamel till bamseplåster, när det är det enda blodstoppande man har hemma. Så är det! En gång i tiden införskaffade man sig det, medan man ännu bodde i hus och det var uppskattat bland grannens barnbarn. Sen när jag separerade från sambon var det av någon anledning jag som fick med mig Bamseplåster... Jag gjorde ganska dåliga klipp vid separationen... Inte bara Bamseplåster utan allt vad det gäller möbler och teknik också... men jag är inte bitter...
Tillbaka till Bamseplåster, jag skar mig på en trasig lampa i min garderob och det blev ett ganska fult sår som blödde ganska rejält. Och vi alla vet ju vem som svimmar vid första droppen blod, och för er som inte vet, kan jag tala om att det är jag... Men kompresser, pyttsan! Tog mig en styrketår så kunde jag själv lägga om det när jag kvicknat till...

Ni som inte fattar det här med svarta och vita kameler, har missat ett av tidernas sämsta program på tv, nämligen Villa Medusa. Svart kamel är dåligt och vit är bra... men klandra inte er själva, ni fick säkert ut mer av tiden än vad denna tv- tittaren gjorde...

P.s. denna text korrekturläses inte... Så konstigheter som ordmärkning och stavfel undanbedes hjärtligen... Kan man ens säga så? Hjärtligen? Det får jag ta och googla... Har redan lärt mig något intressant ikväll... Vet ni om att det finns runt 1200 olika arter av tvestjärtar?? Jo, men visst! Sug på den så länge så ska jag googla ordet hjärtligen tills dess....

Jag är verkligen ingen morgonmänniska. Visst, så säger väl de flesta, men för mig innebär det att jag vaknar och nästan tar till tårarna för att det åter igen blivit morgon. Självklart är det som värst nu på vintern... Så i morse fick jag ju lite oväntad hjälp att komma upp ur sängen. Klockan hade ringt tio minuter innan, och jag hade tryckt på snooze-knappen när jag mitt emellan dröm och medvetande rycks upp av en jävla smäll som det inte gick att snooza från. Rosa blev rädd och pep in under mitt täcke, och jag som i vanliga fall är livrädd för åska intalade mig att det inte kunde vara sant. Det är december, god damn it! Det ska inte åska då...

Iväg sen till jobb, och på väg dit hann jag uppleva alla väderlekar, uppehåll, regn, hagel och sen snö. Hela registret! Får en att fundera på om man kan göra mer för miljön, sopsortera lite bättre, slänga mindre mat... Det här klimatet verkar spåra ut totalt!

Ska på möte på måndag om min framtid, förlåt, min obefintliga framtid i Löddefuckingköpinge. Jag måste samla mina tankar så att jag inte kräker ur mig vad som helst. Ett visst mått av värdighet kan vara att föredra, och en massa svordomar kan vara att passera gränsen för det. Måste lära mig att säga Löddefuckingköpinge som det verkligen heter till dess... Löddefuck, nej... Löddefuuuu, neeej! Får bli Lödde. Slut och punkt..

Sista dagen på semestern kom till slut, och imorgon är det dags för jobb igen. Löddefuckingköpinge... Jag är två millimeter från att säga upp mig, men jag får hålla huvudet högt, det är bara en månad kvar nu innan de är tvungna att sätta mig i en annan butik, för på den punkten ger jag mig jävlar inte!

Och jag har blivit helt försoffad under de här två veckorna, har inte gjort ett skit, mest slappat och fixat lite hemma. Börjar få kulmage av all glögg, och den där sista trappen upp ger mig svindel för ögonen, men trots allt är den ju min enda motion jag tar mig för...

Känner mig lite extra bitter idag, men jag måste komma ihåg att det finns dem som har det värre, utan att nämna några namn...

Malin och jag skulle gå på skyltsöndagen igår. Tyvärr är vi helt usla på att trängas med andra människor, så efter att ha banat oss genom massan bestämde vi oss för att gå och käka på Elyseé istället. Precis som när vi skulle gå på festivalen, börjar ana att vi kanske lider av någon typ av fobi för andra människor... men det är ju inte så konstigt heller...