På gott humör, trots allt...

Upptäckte i morse att min lur inte var sig själv. Hade ingen aning om vad som var fel, men trodde att det kanske kunde bero på att jag köpt den i Dubai för två år sen och inte ens då funkade den som den skulle. Jag är sån att jag väljer telefon med omsorg, sen kör jag verkligen slut på den och gråter en skvätt av sorg när jag tvingas byta ut den. Som min förra telefon, den funkade utmärkt i över två år tills svara-knappen fick nog och inte längre ville stå till tjänst.
Iallafall, tillbaka till i morse och min upptäckt, snart hade jag kommit fram till att det var mitt sim-kort det var fel på. Jag har hört att även sim-kort är en förbrukningsvara och att det bör bytas ut med jämna mellanrum, men aldrig riktigt tagit det till mig, så när jag gick in på Telenor för att få mitt problem närmare undersökt, fick jag stå och skämmas när han öppnade upp telefonen och plockade ut ett europolitan-kort... Hur länge sen är det egentligen?! Tillräckligt länge sen för att jag skulle känna mig skitgammal, iallafall... Och som om jag inte hade nog att skämmas över, kom han till slut fram till att det trots allt inte var själva sim-kortet det var fel på, utan jag hade minsann underlåtit att betala en räkning! Om jag hade kunnat sjunka genom jorden... Visserligen visste jag att jag betalat räkningen lite sent eftersom det var lite rörigt med eftersänd post efter flytten, men visst hade jag betalt den! Jodå, betalt hade jag men inte den räkningen, utan det som jag trodde var en påminnelsefaktura var i själva verket nästa månads räkning...
Så nu är jag telefonlös tills imorgon, men det e lugnt, jag har annat för mig än att sitta i telefon, ska bland annat organisera bland mina papper och se till så att inget annat stängs av, elen till exempel...


Tillbaka och förbättrad!

Har varit lite tyst från den här kakan nu ett tag, men fan vad jag mått skit! Förutom min killförkylning så har jag haft, eller rättare sagt har, grymt ont i nacke, axlar och rygg. Stress kallas det till vardags, läkarbesök och apotek säger plånboken...  Men gnällandet får ta slut någon gång och idag är ett bra tillfälle, för jag har nämligen fått hoppet tillbaka. Var och spådde mig idag, eller fick andlig vägledning som är det mer korrekta ordvalet. Framtiden behöver inte alls se sådär dyster ut som jag började tro, snarare tvärtom. Jag tycker att dagens upplevelse bevisar för mig det som jag så heligt förespråkar och tror på, valet och den fria viljan. Man kan bli vad som helst och komma hur långt som helst bara man tror på sig själv och ger 100% i allt man gör. Ser man tillbaka på de val som man gjort och som lett en hit man är idag, så får man nog inse att man lyckats relativt bra och hur det kunde ha gått sämre. Jag kommer inte tacka familj eller teamet bakom mig när jag står där med Nobels fredspris, jag har tagit mig fram genom livet av egen maskin. Möjligtvis kommer jag tacka min andliga vägledning. Fast nu låter det väl inte så troligt att jag ens kommer komma i närheten av en Nobelfest, så jag behöver egentligen inte reflektera över vem jag kommer stå i tacksamhetsskuld till...

Munter är jag, trots magsjukan jag drog på mig på Greekway tidigare idag, dålig publicitet för er, Greekway, men inte så trevlig upplevelse för mig heller... och tack Malin, för att du inte alls förlängde min plåga på net-on-net, genom att diskutera ditt nya id-kort med personalen, jag vet att du kommer uppfatta ironin här...

uttråkad!

Första tecknen på att man bör gå tillbaka till jobb efter att ha varit hemma och sjuk bör nog vara när man betraktar sig själv som superwoman och börjar utforska dessa superkrafter hemma  av ren tristess. Det ska städas, möbleras om, gärna snickras en del, och allt detta ska göras första pillerfria dagen. Plötsligt står man med en massa projekt man inte orkar avsluta och ont i varje centimeter av ens kropp, som jag nu... Snart dags för mig att hitta mig en karl känner jag, för jag är mycket bättre på att peka på vad som ska göras än att göra allt själv.


Ork...

Har inte haft någon ork i kroppen ens till att blogga. Det här har varit tidernas förkylning, en riktig killförkylning! Känns lite bättre nu, eller ja, värktabletterna funkar som de ska och jag har allt under kontroll, för tillfället iallafall... Det skulle vara skönt att kunna njuta av vädret nu när det äntligen har kommit, men istället har jag mest kollat såpor, och förstås på Oprah och dr. Phil. Det är såna program man fastnar framför när man inte orkar gå ner och hyra några rullar att fördriva tiden med. Efter några dagar blir man så uttråkad att man funderar på att ringa och övertala chefen att man visst är frisk och absolut kan komma och jobba. Istället blir man sågad vid fotknölarna redan när man sagt sin första mening, och får höra hur för jävligt man låter. Så det blir till att vara hemma en dag till... Piff har också gått och blivit sjuk nu stackarn, så vi får väl diskutera Oprah via telefon imorgon, vi har ju iallafall varandra... Nej, nu ska jag gå och tycka synd om mig själv, för det har jag blivit riktigt bra på!

Fritidsapotekare

Det är bra att ha saker hemma i förebyggande syfte. En hel bal med toapapper, kakor i händelse av gäster eller rent av ett förråd med alla möjliga mediciner och vitaminer. Toapappret går ju åt med tiden, och kakorna äts oftast upp innan det ringer på dörren, men apoteksförrådet, det används bara vid särskilda tillfällen. Nu är ett sånt tillfälle. Jag är inte mycket för att förebygga sjukdomar med vitaminer eller bota huvudvärk med Ipren, utan jag kör en intensivkur just när jag känner att det börjar bryta ut för att sen när förkylningen slagit till kunna säga, "jag förstår inte alls, jag som äter så mycket vitaminer!" Samtidigt förstår jag att det inte hjälper med alla de där vitaminerna på en gång, och att det är som att käka en hel karta p-piller på en gång, men alla har vi ju våra fel och brister...
Nåja, en förkylning har väl ingen dött av. Undrar bara vad som händer om man överdoserar vitaminer?


sorg...

"Ibland liksom hejdar sig
tiden ett slag
och någonting alldeles
oväntat sker

Världen förändrar sig
varje dag
men ibland blir den aldrig
densamma mer"

Alf Henrikson

Peelingdjungeln

Jag började bli ganska uppgiven faktiskt, vad har hänt? Hittar inte Loreáls Refinish micropeeling någonstans, och för mig är det den enda som hittills funkat! Så jag fick till slut inse att jag det var dags att köpa en annan tills vidare, och så fick det bli. Nu när jag provat den kan jag slappna av, 300 spänn gick inte åt skogen. Den var nästintill lika bra som den jag brukar köpa, skönt, för jag behöver en bra peeling för att se ut som folk. Däremot tänker jag avlägga ett heligt löfte, om jag hittar Refinish igen kommer jag slakta försäljaren på Kick´s som påstod att den har utgått, det är förbjudet att hitta på saker som kan ge folk svåra men för livet!
Min före detta dagispartner/kollega ska ringa en spådam imorgon för att boka tid åt oss. Vi behöver lite vägledning båda två,(bland annat kanske hon kan säga mig om jag nånsin kommer få tag på Refinish igen) men framför allt behöver vi nog bli bättre på att laga mat om dagarna, och det kan nog inte spådamen hjälpa oss med. Hon kanske kan bidra med motivation, fast recepten kan vi ju googla, som allt annat...

Blogga ihjäl sig

Läste i Metro idag om några amerikanare som bloggat tills det tog livet av dem. De hade stressat upp sig över att deras inlägg måste vara vassare än deras tidigare, och därmed lagt all sin energi på detta, att överträffa sig själva. Tragiskt tycker jag. Mest för att dessa människor inte kan ha mycket till liv utöver bloggen, vad skriver dessa människor om, hinner de ens göra eller uppleva nåt nytt att blogga om??
Visst, jag tycker det är kul att blogga men jag undrar hur länge jag kommer vilja hålla på, jag är ju inte känd för att ha långlivade hobbysar. Säger man så? Hobbiesar.... Hobbys? Äh, jag får nog ta och googla det...
Bengan kommer och hämtar sina söta gullefjun till katter ikväll.
 
It´s a halleluja moment!

Hon kan inte förstå vad som har flugit i dem. Det är nog så att det beror på att Hasse och jag har lite kemiproblem, det har liksom aldrig klickat mellan oss, och nu har han bestämt sig att göra livet surt för mig. Sen i sin tur passar Bosse på att hitta på hyss som Hasse kan få skyllen för, eftersom det är honom jag misstänker först. Jag vet hur det går till, jag har också syskon...
Jag kommer sova såå gott i natt, ingen som drar ut alla grytorna ur skåpen, springer maraton under sängen eller rastar alla leksakerna i sängen. Man lär sig lätt att uppskatta livets små gåvor! ♥

Ladylike...

Var på mormors begravning igår. Har aldrig varit på någon begravning överhuvudtaget innan, så jag hade ingen aning vad man skulle ha på sig. Så det blev till att googla det som allt annat, och svaret var att de närmst sörjande, vilket jag räknar mig till, skulle ha svart klänning eller dräkt med svarta strumpor till. Därav de strumpbyxorna jag köpte häromdagen. Precis innan jag gick hemifrån fick jag en uppenbarelse att min kjol eventuellt kunde uppfattas som för kort, så i paniken ryckte jag till mig en annan outfit som jag knölade ner i väskan. Nu blev det så att jag behöll min kjol på eftersom ingen höll med om att den var för kort. Istället upptäckte jag när vi satt i kyrkan att det gått ett litet hål på ena benet av strumpbyxan och snart efter upptäckte jag ett nytt på andra benet... Bara av att sitta helt still!
Jag kände mig verkligen som ett billigt luder där jag knallade runt med mina trasiga strumpbyxor. (Piff, det var nog inte bara dina som det var dålig kvalitet på... )Jag kände mig iallafall inte särskilt ladylike om man säger så, det var inte direkt den looken som jag hoppades på...
Tack Lindex, för att ni förgyllde en sådan svart dag...

Inga husdjur i födesedagspresent tack...

Har nu passat Bengans katter i mindre än en vecka och jag är helt slut. Har ni sett Jurtjyrkogården? Den ena katten, Hasse, hade nog huvudrollen i den filmen.... Han är som besatt av något, jag vet inte vad! Så just nu ligger jag lågt vad det gäller inskaffningsplaner av en egen liten parvel. Man kan ju lika gärna råka få tag i satan själv förklädd i päls, som Hasse här då...
Ingen mer kursiv stil, för er som tycker det är jobbigt att läsa, jag är ganska medgörlig, jag menar, vem annars ger frivilligt tak över huvudet åt en helt skogstokig katt och riskerar både den goda sömnen och psykiska hälsan? Sova kan jag ju göra när jag är död, är det inte så? Den dagen kanske kommer fortare än jag anar.... Men tills dess, önska mig lycka till i natt, jag kommer få ett psykbryt om jag inte får sova....

Åh ljuva 90´tal!

Hur skönt är det inte att råka höra en gammal dänga från då man var fjortis? Oftast har man ett eller två minnen att förknippa dessa seglivade låtar som ännu idag envist spelas då och då på radion. Konstigt nog kommer jag av någon anledning att tänka på gympan i högstadiet... Ingen aning vad det betyder, och det finns ingen anledning att rota i det förflutna... Andra gånger kommer jag att tänka på när jag och syrran smygåkte till Skurup för att träffa några helskumma killar som mamma förmodligen skulle nackat oss om hon visste vi umgicks med dem. Fast kul var det, det hon inte visste dog hon inte av...

Msn;ade just med Piff, och hon är helt fast i datorträsket. Kollar alla serier på datorn, spelar spel, ja säg vad hon inte gör! Försökte få med henne i en avvänjningsklubb, där jag blir kvitt mitt sötsug och hon sitt datormissbruk, får se om hon dyker upp på mötet på torsdag eller om hon får återfall. Själv hinner jag knappt komma ner från mina sockertoppar innan jag vräker i mig nåt nytt. Farligt det här singellivet... Köpte mig ett par strumpbyxor som ska hålla in och lyfta upp både här och där,( inte för att jag behöver dem än, men man börjar se tydliga tecken på att gravitationen är på väg att segra över mig...) Piff köpte ett par och hon fick dem att låta så skojiga att jag inte kunde låta bli att införskaffa mig ett par. Efter att ha provat dem kan jag förstå varför Piffs e sönder på ett flertal ställen. Nog fan att de håller in både det ena och det andra, man man kan inte bli akut kissnödig, ska jag säga er! De är svåra nog att få på... Hon bad mig att inget skriva om strumpbyxorna så jag slutar här och skriver inget mer om hur hon funderade på att göra ett hemmabygge av sina trasiga strumpbyxor, (de kostade ju ändå typ 100 spänn) för det har ju ingen av er med att göra...

Broken...

Känner mig som om jag ska fylla hundra år nästa vecka och att jag har tur som levt så länge... Ont precis överallt, yrselattacker och trött som fan. Tog ett varmt bad innan men det varade ungefär i tio minuter eftersom jag höll på att dö av värmen så det gjorde inte så mycket gott. Sen kladdade jag in mig i Voltaren-gel, fast jag är osäker på hur pass stora ytor man kan använda det på... Kanske lite spänningar inför denna veckan, den bjuder på både en och annan tråkighet, bland annat mormors begravning på torsdag. Ja, hon klarade sig tyvärr inte och det känns som en enorm förlust, bara 65 år gammal, och världens energiknippe.
I alla fall, ska bädda ner mig nu och ladda dvdn med en film. Försöka sova bort mina åldersnojjor...

Stolthet och fördom

Hur kan man annat än älska denna klassiker? Jag har både läst boken och sett åtskilliga filmatiseringar av denna Jane Austens underbara Stolthet och fördom. Om och om igen...Jag är helt outtröttlig!
Jag kan inte säga exakt vad det är som fängslar mig, men jag kan knappast vara den enda som känner så med tanke på hur världskänd denna bok blivit. Tänk den tiden då män faktiskt var riktiga gentlemän, och inte grabbade tag i ens ass ute på krogen, och friade redan utan att ha testkört varan. Jag säger inte att jag skulle vilja ha det så, men tanken fascinerar mig. Samtidigt måste man hålla i minnet att det inte bara var männen som var annorlunda på den tiden. Även kvinnorna har ju lagt till med lite ofinare manéer på senare år... Kan man ens tänka sig att en av de där propra damerna i sina fina klänningar skulle kunna lägga av en rökare?? Knappast...


I väntans tid...

Var med Bengan på Zoogiganten idag. Tanken var att vi skulle hitta en ny klösbräda till hennes odågor till katter efter att de kallblodigt vandaliserat deras befintliga klätterställning. Zoogiganten är inte världens billigaste eller ens mest välsorterade djuraffär kan jag upplysa om. De verkar hellre fokusera på att dra dit folk genom krokodilmatningen varje söndag klockan tre, än att ha faktiska saker att köpa till humana priser. Nåja, snilleblixtar får vi ju alla, och vana kattägare som vi är insåg vi snart att det funkar lika bra med en dörrmatta att vässa klorna på. Av erfarenhet vet man ju att mattor är särskilt attraktiva i katters ögon oavsett hur många klösbrädor som finns tillgängliga. Så vi hoppade på våra stålhingstar och cyklade vidare till Ikea denna underbara söndag. Väl inne på Ikea fikade vi förstås först, sen jagade vi rätt på en dörrmatta innan vi gick vidare till korvkiosken och fyllde på tomrummen i våra kurrande magar.
Hasse och Bosse har nu anlänt. De har gått husesyn men jag vet ännu inte om de gillar det de hittills sett. (De är katter, för er som missat att jag ska vara kattvakt nu i åtta veckor.) Jag anar att Hasse inte gillar ljusstakar, för han har redan rivit ner en... Det här ska bli så spännande... Jag är inte alls orolig... Mina katter har nog aldrig varit fullt så livliga! Njut nu av Göteborg, Bengan, tänk inte på oss!

Tamnackthai...

Fick en lustig kommentar igår på en annans kommentar om tamnackthai. Det lustiga i den var nog snarare undertonen istället för avsaknaden på avsändare.
Jag tänkte berätta historien om just Tamnackthai för att göra saker och ting lite klarare. Det är så att omkring där jag jobbar bjuds det inte på särskilt många lunchställen med schyssta priser som dessutom har ätbart käk. Men ett finns det dock och det är just det här thai-stället. Så jag och min dåvarande dagispartner/arbetskollega, (kvinnlig sådan, behöver jag visst tillägga) var där i stort sett varje dag, för lunchlåda var det aldrig tal om. Nu kan det tyckas vara tråkigt att äta lunch på samma ställe varje dag, men det blir värre... Vi inte bara åt på samma ställe, vi beställde alltid samma rätt! Man kan ju absolut inte prova nåt nytt när man hittat något som funkar, det är därför som jag till exempel aldrig skulle köpa någon annan glass än daimstrut eller sandwich.
Tillbaka till Tamnack, det äts inte där särskilt ofta längre, dels för att det var mitt och min kollegas ställe, och hon är inte längre kvar så det känns fel. Dels för att jag känner att min kropp måste lämnas in på slamsugning och jag är övertygad om att thaimaten inte hjälpte till att rena...
Så kompis, vem du än är, känn dig dum, här "svängs" det inte förbi, det kan vara farligt att anta saker, sånt kan leda till spekuleringar som kan leda till rykten som jag sen får svårt att förklara...

Medium

Idag var det premiär för Medium på fyran. Jag gillar då det programmet ifall ni undrar. Så jag kokte mig en hel kanna te, (som jag känner tränger på nu...) och tände massa ljus för att få en riktigt mysig tv-kväll i min ensamhet. Självklart missade jag halva avsnittet... Tack, msn... Men, jag är inte bitter, jag får skylla mig själv, jag behöver ju inte vara online hela tiden...
Det blev kyckling, ris och currysås idag, så lite ansträngde jag mig iallafall. Jag är ganska duktig när jag vill om jag får säga det själv, men det är så förbaskat tråkigt att laga mat enbart till sig själv, som sagt.
På söndag får jag katter! Eller ja, de är ju bara mina i åtta veckor men dock. Shit, vad jag saknat att kratta i lådan och att behöva borsta bort sanden från sängen innan jag lägger mig!
Lyssnar på Marie Picassos version av "Weak" , hon gör den verkligen jättebra, skulle vilja spela den högt, men jag drömde i natt att grannen kom och klagade just på min ljudnivå, så jag vågar inte. Jag ligger lågt ikväll, här är visst ganska lyhört... På första våningen bor det en pensionär som lider av sämre hörsel än jag, och varje heltimme kan man om man öppnar dörren få höra nyheterna ifall man vill vara ekonomisk och spara på sin egen ström...

Party, party!

På måndag fyller Piff år, och hon ska fira det nu i helgen. Hmm, känns bekant, tror redan jag skrivit det i förra inlägget... Men iallafall, det ska bli kul med lite party! Jag hoppas att vi kommer ut den här gången, eller att kvällen åtminstone inte tar slut på grund av en spya i Piffs säng, som sist.
Sitter här och funderar på om jag ska hitta på något kreativt i matväg idag. Det gick inte så bra häromdagen då jag skulle göra pannkakor, hittade lite thairester i kylen och så var den saken fixad. Jag tänker på mat ungefär 90% av min vakna tid just nu. Då menar jag inte att jag äter fullt lika mycket, men jag har tvångstankar om att fixa nyttig mat, eftersom det blivit aningen mycket skräpmat på sistone. Ändå hamnar jag på Mc´d på lunchen. Inom kort kommer jag inte ens behöva beställa vad jag ska ha, de lär väl snart fråga om jag ska ha det vanliga...
Nej, ingen mer näringsfattig föda full med fett och kalorier för mig nu, dags att googla bra och nyttiga recept. Ni som tycker er se mig svänga inom hamburgerhaket vid lunchtid, låt er inte luras, det ska visst cirkulera en dubbelgångare i stan, som ska vara en exakt kopia av mig....


Jag är svag... Okej?

April, april!

La in en plan att blåsa mina kollegor med en helt absurd historia imorse, men det gick helt åt pipan... Jag är besviken på mig själv, är det något jag är bra på så är det att hålla masken när jag drar en rövare. Idag dock, den dagen på året då man är tillåten att ljuga tills näsan växer på en, fixade jag det inte... Jag kom helt av mig och det var kört redan innan jag uttalat hela lögnen. Jaja, jag har 364 andra dagar om året att "hitte po" djävulskap, den här dagen är ju egentligen inte så utmärkande i det avseendet.
Underbart väder idag, försökte få med Piff ut på en promenad innan, men hon var värsta bullmamman som fixade inför hennes kalas i helgen. När hon väl var färdig och redo att ge sig ut på äventyr hade jag degat ihop totalt och det blev inget av..
Funderar på pannkakor idag, lite sugen faktiskt, fast det blir säkert en macka till slut, man är ju inte överambitiös i köket nuförtiden när man bara lagar käk till en... Någon som vill bjuda på hemlagat? Slå mig en signal då!

RSS 2.0