Cookie

Läste i Metro idag om några amerikanare som bloggat tills det tog livet av dem. De hade stressat upp sig över att deras inlägg måste vara vassare än deras tidigare, och därmed lagt all sin energi på detta, att överträffa sig själva. Tragiskt tycker jag. Mest för att dessa människor inte kan ha mycket till liv utöver bloggen, vad skriver dessa människor om, hinner de ens göra eller uppleva nåt nytt att blogga om??
Visst, jag tycker det är kul att blogga men jag undrar hur länge jag kommer vilja hålla på, jag är ju inte känd för att ha långlivade hobbysar. Säger man så? Hobbiesar.... Hobbys? Äh, jag får nog ta och googla det...
Bengan kommer och hämtar sina söta gullefjun till katter ikväll.
  Hon kan inte förstå vad som har flugit i dem. Det är nog så att det beror på att Hasse och jag har lite kemiproblem, det har liksom aldrig klickat mellan oss, och nu har han bestämt sig att göra livet surt för mig. Sen i sin tur passar Bosse på att hitta på hyss som Hasse kan få skyllen för, eftersom det är honom jag misstänker först. Jag vet hur det går till, jag har också syskon...
Jag kommer sova såå gott i natt, ingen som drar ut alla grytorna ur skåpen, springer maraton under sängen eller rastar alla leksakerna i sängen. Man lär sig lätt att uppskatta livets små gåvor! ♥