Cookie

Har varit lite tyst från den här kakan nu ett tag, men fan vad jag mått skit! Förutom min killförkylning så har jag haft, eller rättare sagt har, grymt ont i nacke, axlar och rygg. Stress kallas det till vardags, läkarbesök och apotek säger plånboken...  Men gnällandet får ta slut någon gång och idag är ett bra tillfälle, för jag har nämligen fått hoppet tillbaka. Var och spådde mig idag, eller fick andlig vägledning som är det mer korrekta ordvalet. Framtiden behöver inte alls se sådär dyster ut som jag började tro, snarare tvärtom. Jag tycker att dagens upplevelse bevisar för mig det som jag så heligt förespråkar och tror på, valet och den fria viljan. Man kan bli vad som helst och komma hur långt som helst bara man tror på sig själv och ger 100% i allt man gör. Ser man tillbaka på de val som man gjort och som lett en hit man är idag, så får man nog inse att man lyckats relativt bra och hur det kunde ha gått sämre. Jag kommer inte tacka familj eller teamet bakom mig när jag står där med Nobels fredspris, jag har tagit mig fram genom livet av egen maskin. Möjligtvis kommer jag tacka min andliga vägledning. Fast nu låter det väl inte så troligt att jag ens kommer komma i närheten av en Nobelfest, så jag behöver egentligen inte reflektera över vem jag kommer stå i tacksamhetsskuld till...

Munter är jag, trots magsjukan jag drog på mig på Greekway tidigare idag, dålig publicitet för er, Greekway, men inte så trevlig upplevelse för mig heller... och tack Malin, för att du inte alls förlängde min plåga på net-on-net, genom att diskutera ditt nya id-kort med personalen, jag vet att du kommer uppfatta ironin här...