Jag dööör!
Min mage har gett mig ett rent helvete idag. Jag trodde det nådde sin höjd under resan men nu när jag sitter här med krampmage kommer jag ihåg hur IBS känns. Fi fan, måtte det gå över.
Tvingades till och med att gå hem till (k)exet där hälften av mina mediciner låg kvarglömda. I kombination med varandra kan de göra underverk men var för sig kan de kvitta. Hade kanske varit bättre att gå till läkaren och fått utskrivet nya istället eftersom besöket rörde upp känslor som man börjat bearbeta.
Känner fortfarande lukten av hans doft i min scarves. Det är lustigt hur man, i tillfället när man har den man bryr sig så mycket om framför sig, inte alls kan komma ihåg vad som gick fel, eller varför det inte fungerade. Det gjorde bara inte det, jag var inte lycklig.
Tillbaka till min mage så håller vi tummar och tår att det här bara är en liten svacka, jag har ingen större lust att göra en ny koloskopi...
Har fått hem mina ögonstenar. Bagheera och Rosa då. De är bättre vänner nu och jävlas med varandra när de får tillfälle. När det vankas mat är de dock de såtaste vänner och sitter fint bredvid varandra och stirrar gulligt med huvudet på sned.
Helt underbart, utan dem hade jag inte uthärdat, de fyller verkligen sin funktion.
Tvingades till och med att gå hem till (k)exet där hälften av mina mediciner låg kvarglömda. I kombination med varandra kan de göra underverk men var för sig kan de kvitta. Hade kanske varit bättre att gå till läkaren och fått utskrivet nya istället eftersom besöket rörde upp känslor som man börjat bearbeta.
Känner fortfarande lukten av hans doft i min scarves. Det är lustigt hur man, i tillfället när man har den man bryr sig så mycket om framför sig, inte alls kan komma ihåg vad som gick fel, eller varför det inte fungerade. Det gjorde bara inte det, jag var inte lycklig.
Tillbaka till min mage så håller vi tummar och tår att det här bara är en liten svacka, jag har ingen större lust att göra en ny koloskopi...
Har fått hem mina ögonstenar. Bagheera och Rosa då. De är bättre vänner nu och jävlas med varandra när de får tillfälle. När det vankas mat är de dock de såtaste vänner och sitter fint bredvid varandra och stirrar gulligt med huvudet på sned.
Helt underbart, utan dem hade jag inte uthärdat, de fyller verkligen sin funktion.
Kommentarer
Postat av: jullehurtbulle
problem med magen eller ej,så verkar det som att du överlever denna separation också.Jag är stolt över dig min käre dotter
Trackback
