<3

Sitter och häckar efter en lång lördag. Undrar lite hur man greppar vardagen efter ett uppbrott. Tankarna glider ständigt in på vad man förlorat, och känslan av tomhet ekar i hela kroppen.

Av någon anledning verkar folk tro att godis gör livet lite lättare att hantera (tack alla för fyra kilo godis, choklad och hembakta kakor, förresten). Jag återkommer sen och tackar för mitt skyhöga kolesterolvärde...

Erfarenheten av denna relationen ska jag förstås lägga till samlingen. Jag vill åtminstone tro att jag går ur ett förhållande med en aning mer insikt över vad jag söker i mitt liv, men kravlar mig ändå upp ur samma fallgropar gång på gång.

De positiva upplevelserna av det hela är åtminstone att man än en gång får bekräftat hur underbara vänner man har, och hur de ovillkorligt ställer upp för en. Tack till var och en av er, men inte mer godis nu tack, och jag är fullt kapabel att äta mat så länge ni inte förstör min aptit med godsaker. Jag är okej.

Ett personligt meddelande till kexet, om du läser detta ska du veta att du betyder så mycket för mig och jag är ledsen för att det inte blev vi två mot världen. Jag trodde också att det var meningen med tanke på hur våra vägar ständigt korsades, men om det fanns en mening tror jag nog hellre att det var att vi skulle lära av allt det här. Du är fin, du är underbar, och du kommer alltid ha en plats i mitt hjärta.

Tredje gången gillt fick inte den innebörden vi strävade efter, men jag har uppskattat den tid vi fick tillsammans, jag ångrar inget.





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0