Piss i Missisippi

Tja, ibland vänder vindarna friskt och det är väl ändå jäkligt skönt att vi inte kan förutspå morgondagen?
Idag kom jag till jobbet med helt för mycket tankar i huvudet och helt för lite sömn i bakfickan. Skulle dessutom bli min första låsning på nya arbetsplatsen så det skulle bli en lååång dag. Hur lång, anade jag inte då.

Vid halv fem-tiden gick det rykten om ett gisslandrama i huset, och för att göra en fruktansvärt lång historia kort så slutade den lyckligt och den 2-åriga lilla pojken som tagits som gisslan mår fysiskt bra och kommer med all säkerhet ej komma ihåg detta som vuxen. Värre med det för hans mor skulle jag tro.

Vi fick absolut ingen information kring händelsen i vår butik utan upptäcker så småningom att grannbutiken klappat ihop och utrymt samt jättemassorna av folk som stod utanför vårt lunchfönster och avspärrningarna. Efter att ha spekulerat i om det hela var en övning blev vi ganska snart medvetna om att så var ej fallet. Genom vår nödutgång kunde vi höra att dramat utspelade sig precis utanför dörren och det är väl inte för intet som insatsstyrkan står och riktar k-pistar från taket på huset mitt emot ner mot byggnaden vi befann oss i.

Läskigt värre. Vilken första låsning...

Slutet gott, allting gott, tror att många människor är både trötta och tankspridda ikväll.

Efter att jag blivit släppt fri från jobbet bar det hem till Bingo för att adoptera bort katten hon haft som jourhem. Slutade med en Bingo i tårar, stackarn. Hon kommer sakna Selma.

Nu ska jag fixa lite lite käk och slänga på mig mjukisbyxorna inför kvällens avsnitt av Medium.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0