Cookie

Då drar vi igång igen. Klagomuren. Jag kan våghalsigt nog påstå att jag avskyr tyskar. De är lata och trögskalliga samt har noll känsla för mode. Hur i helvete kan man gå till jobb i mjukisbyxor när det är just mode man jobbar med?? Dessutom undrar jag hur man tänker när man parar ihop en söt liten midjelång tunika med ett par glitter/guldleggings som köpförslag åt kunderna... De sprider dåligt mode i världen helt enkelt.

Jag och min tysk-kollega som går mig på nerverna rök ihop idag. Han var inne och fingrade på mitt revir. Jag fick till slut signalera att om det händer en gång till så ryker fingrarna på honom. Bland annat! En mer korkad människa får man leta efter. "Så här gör vi alltid i Tyskland" är inte en replik som imponerar på mig. Hade god lust att säga att resten av världen skrattar åt Tyskland istället för med dem. Men god H&M-ambassadör som jag är, lät jag ödmjukt bli. Den här gången. Får se vad han driver mig till imorgon. Åh ja, just det, han klär alla sina dockor som tyska läderbögar...

Camilla och jag har varit inne och handlat på supermarket idag igen. Har ju nämnt detta supermarket tidigare, där jag använde "nästa kassa"skylten. Iallafall så har vi handlat där alla dagar nu och sett till att hamna i samma kvinnas kassa. Av någon anledning kan vi aldrig sluta skratta när vi står i hennes kö, och det kan väl delvis bero på hennes uppenbarelse. Jag ska ladda upp en bild spå henne som jag tagit i smyg men jag tror inte att den gör henne rättvisa. Hon måste upplevas.
Den här kvinnan säger inte ett knyst. Inte hej, inte vad saker kostar, inte tack eller hejdå. Idag dock, skrattade hon när vi kom fram i hennes kassa och hon sa nåt skojjigt på hebreiska, vilket jag hade svårt att översätta av naturliga skäl. Men det var säkert något trevligt och inte alls i stil med att vi är sjuka i huvudet och att hon hoppas vi lämnar Israel inom kort och slutar trakassera henne.

Det här är det lamaste bygge jag varit på. Det händer absolut ingenting och på min avdelning har jag inga varor att jobba med än. Så jag har hängt om herraccessoarerna så länge. Har ingen aning om vem som skulle göra det men hoppas de blir glada över att jobbet är gjort. =) Precis som jag blev glad när tyskjäveln var inne och fingrade hos mig med sina skitta tyskfingrar.

Nä, men vi har som sagt skoj ändå. Imorgon ska vi försöka smygfotografera lite så att vi har något att visa upp för våra kollegor hemma. Inte som inspiration utan mer som underhållning för det där kan ingen ta på allvar. Byggansvarig kan inte engelska och fattar knappt vad man säger och kallar oss YM istället för VM som tjänsten heter. Kul att den som är ansvarig har koll... Hon syns överhuvudtaget aldrig till då hon sitter ute i trapphuset och röker (på) med sina tyska kollegor allt som oftast.

Nåja, som sagt tycker jag faktiskt att det är ganska festligt. Dagarna går toksakta på jobbet, men samtidigt skrattar jag nog sällan såhär hjärtligt som jag gjort sen jag anlände i Tel Aviv!