Cookie

Ligger i sängen på hotellet och försöker slå ihjäl lite tid. Det är lite tidigt att sova ännu. Då stör man väl hela snoozerutinen på morgonen för att man inte har behov av det, och bryta en vana är ju aldrig roligt.

Skitstörigt när det är något man gått och tänkt på halva dagen som man ville berätta om, men som bara glidit en ur minnet. Minns inte vad det var... Skit samma.

Det börjar dra ihop sig inför öppnandet av butiken och nu ligger vi i slutspurten och ligger dessutom väldigt bra till. Ingen som ligger långt efter plan, inga saker som sitter kvar i tullen.
Imorgon är det VIP-kväll och då ska det bli finbesök från Sverige, mycket trevligt.

I helgen var vi lediga hela lördagen. Den spenderade vi till stor del på buss. Först åkte vi till Mesada, en nationalpark med massa ruiner från romartiden. På väg dit åkte vi genom både Jerusalem och Jeriko. Vi hoppas att hinna ta en busstur direkt efter jobb på torsdag till Jerusalem för att få se mer. Tel Aviv är en smutsig och förfallen stad, medan Jerusalem ska vara lugnare och vackrare.
Under resan kan jag säga att det svors rätt mycket över tyskarna, eller en i särskildhet. Min tysk-kollega, han som har sågspån till hjärna. Han uppehöll hela sällskapet i två timmar medan han själv vandrade runt i ruinerna så pass länge att vi andra fick kommunalbränna av att vänta på honom...
Vidare sen, ja till slut då, så åkte vi till Döda havet. Helt sjuk känsla att flyta som en vinkork i vattnet! Det var en grymt skön dag. Avslutade kvällen med att gå ut och äta middag här i gamla Jaffa, nära och bra hem.

Gick ut för att gå en sväng ikväll. Det var så varmt, runt 25 grader efter solen gått ner, så bara strosade runt lite. Tog foto på en hemlös katt och därmed verkade jag ha gjort mig kompis med den, Den följde mig nästan hela vägen hem. Jag hade i stort sett planerat hur jag skulle få med den hem till Sverige kosta vad det kosta ville, om den följde mig in till hotellet. Sen blev den skrämd av ett gäng överförfriskade tjejer och sprang sin väg. Här finns riktigt mycket hemlösa katter...

Känner mig inte så rolig idag, har hemlängtan, känner mig lite ensam, trött på mina kollegor, att resa. Nu är det ytterligare två veckor till efter denna innan jag är hemma för gott.

Då drar vi igång igen. Klagomuren. Jag kan våghalsigt nog påstå att jag avskyr tyskar. De är lata och trögskalliga samt har noll känsla för mode. Hur i helvete kan man gå till jobb i mjukisbyxor när det är just mode man jobbar med?? Dessutom undrar jag hur man tänker när man parar ihop en söt liten midjelång tunika med ett par glitter/guldleggings som köpförslag åt kunderna... De sprider dåligt mode i världen helt enkelt.

Jag och min tysk-kollega som går mig på nerverna rök ihop idag. Han var inne och fingrade på mitt revir. Jag fick till slut signalera att om det händer en gång till så ryker fingrarna på honom. Bland annat! En mer korkad människa får man leta efter. "Så här gör vi alltid i Tyskland" är inte en replik som imponerar på mig. Hade god lust att säga att resten av världen skrattar åt Tyskland istället för med dem. Men god H&M-ambassadör som jag är, lät jag ödmjukt bli. Den här gången. Får se vad han driver mig till imorgon. Åh ja, just det, han klär alla sina dockor som tyska läderbögar...

Camilla och jag har varit inne och handlat på supermarket idag igen. Har ju nämnt detta supermarket tidigare, där jag använde "nästa kassa"skylten. Iallafall så har vi handlat där alla dagar nu och sett till att hamna i samma kvinnas kassa. Av någon anledning kan vi aldrig sluta skratta när vi står i hennes kö, och det kan väl delvis bero på hennes uppenbarelse. Jag ska ladda upp en bild spå henne som jag tagit i smyg men jag tror inte att den gör henne rättvisa. Hon måste upplevas.
Den här kvinnan säger inte ett knyst. Inte hej, inte vad saker kostar, inte tack eller hejdå. Idag dock, skrattade hon när vi kom fram i hennes kassa och hon sa nåt skojjigt på hebreiska, vilket jag hade svårt att översätta av naturliga skäl. Men det var säkert något trevligt och inte alls i stil med att vi är sjuka i huvudet och att hon hoppas vi lämnar Israel inom kort och slutar trakassera henne.

Det här är det lamaste bygge jag varit på. Det händer absolut ingenting och på min avdelning har jag inga varor att jobba med än. Så jag har hängt om herraccessoarerna så länge. Har ingen aning om vem som skulle göra det men hoppas de blir glada över att jobbet är gjort. =) Precis som jag blev glad när tyskjäveln var inne och fingrade hos mig med sina skitta tyskfingrar.

Nä, men vi har som sagt skoj ändå. Imorgon ska vi försöka smygfotografera lite så att vi har något att visa upp för våra kollegor hemma. Inte som inspiration utan mer som underhållning för det där kan ingen ta på allvar. Byggansvarig kan inte engelska och fattar knappt vad man säger och kallar oss YM istället för VM som tjänsten heter. Kul att den som är ansvarig har koll... Hon syns överhuvudtaget aldrig till då hon sitter ute i trapphuset och röker (på) med sina tyska kollegor allt som oftast.

Nåja, som sagt tycker jag faktiskt att det är ganska festligt. Dagarna går toksakta på jobbet, men samtidigt skrattar jag nog sällan såhär hjärtligt som jag gjort sen jag anlände i Tel Aviv!

Jag har tokroligt! Det är inte så att det händer grejer nonstop eller att det inträffar oslagbara överdåd, men jag måste erkänna att komiken här i Israel i sig är oslagbar. Mest skrattar jag väl åt mig själv, eller ja, med mig själv. Jag är hysteriskt rolig utan att ens veta om det. Jo, helt sant!

Jag måste bara nämna sådär i förbifarten hur lätt det är att beställa en macka med sperma på istället för lax här nere. Engelska kan vara knepigt ibland.
Dessutom finns saker till för olika syften världen om och det är en annan knepig sak. Till exempel när det gäller den där avskiljaren i affären som markerar att det är nästa kunds varor som ligger på rullbandet så finns det ingen sådan här nere. Däremot finns det en likadan som det står något obegripligt på hebreiska på. Den betyder att kassan är stängd. Det är dumt att sätta den framför sina egna varor. Det hade dock varit coolt att sätta den bakom sina grejer, lite kaxigt sådär...


Jag älskar vardagskomik. Även när det är jag själv som står för den. Jo, faktiskt.

Det är dessutom helt underbart att känna sig helt totalt hjälplös lidande av typ, svår dyslexi när man går i affären. Inget står på engelska (däremot hittade jag Wasa knäckebröd). Så vill man ha en youghurt är det antingen att chansa och riskera att få någon sorts hummous till morgonflingorna, eller så frågar man en vän som man ännu inte känner. Sen, om vännen visar sig vara hjälpsam så nästlar man sig genast in i deras liv och går med honom genom alla gångarna och pekar på samtliga varor man passerar med frågan "vad är det?". Visst känner man sig som en tvååring men sen samtidigt får man ju erkänna att man lärde sig nog mycket på det sättet back in the days.

Härligt med min trainee oxå. Han går och slickar sig förföriskt runt läpparna när han passerar mig alternativt skriker mitt namn över halva lokalen. Det är inte det roligaste i det stora hela. Det som är riktigt underbart med honom är att han inte talar engelska utan han nickar bara, samt ler och skrattar. Tappar saker på golvet som jag av någon underlig anledning måste plocka upp medan han spanar in mitt ass. Ja, han är en av de tre grabbar på H&M Tel Aviv som faktiskt inte är gay. Kan dock inte säga att han gör det lätt för sig det lilla pervot. Tror inte han blir så långvarig där heller...

Nu är det läggdags ta mig tusan, får berätta mer galenskaper imorgon, för jag lovar att där finns mer i ämnet att uttömma!