Cookie

Jag tror att jag börjar bli galen. Nu menar jag inte som i vardagstokig där jag gör fåniga saker som folk kan skratta åt utan mer som tung medicineringsgalen..
Försöker ta mig i kragen och hålla huvudet ovanför vattenytan och tänka att folk lider av värre saker. Har bara otur att allt kommit just samma vecka.
Alltså har den här veckan nog känts som den längsta i hela mitt liv. Först och främst var det väldigt omvälvande med det faktum att pappa kommit in på behnadlingshem, ja för ungefär 100e gången i ordningen. Dock verkar han mer motiverad denna gång, men det kan också vara missbrukaren i honom som talar. Jag har alltid tänkt att han skulle kunna sälja in precis vad som helst till vem som helst, så om han klarar detta ser jag gärna på en eventuell försäljarkarriär för honom i framtiden.

Sen blev det nästa dag, och nya bekymmer. En sjukt känslomässig kväll med mina systrar och kusin där vi redde ut allt och lite till. Inget mer skitsnack, vi är trots allt familj. Så håll tummarna att det håller.

Dagen efter det (svullnaden från rödgråtna ögon hade ännu inte lagt sig) får jag ett fax i handen när jag jobbade på Nova om att min hembutik blivit rånad. Fick inte tag i någon från min butik och jag anade det värsta att Piff, en av mina bästa vänner varit med. Mådde så sjukt dåligt av detta att jag inte fick för mig att göra ett ärligt handtag eller ens gå hem från jobbet. Var som en tidsinställd bomb. Har i veckan lärt mig att oroa sig över andra är hundra gånger värre än att ha egna problem.
Enough said, Piff är hel och ren, dock uppskakad och om inte annat hoppas jag att hon i och med detta har förstått hur viktig hon är i allas liv.

Ytterligare en dag efter detta var det krishantering i min hembutik vilket jag förstås var på plats för. Medan de drababde satt i samtal styrde jag tillsammans med några tillresta kollegor upp dagens arbete. Här har jag lärt mig ytterligare en intressant grej om mig själv. Jag har en förmåga att lägga fram de mest opassliga kommentarer på helt fel ställen. Till exempel säger man inte till råndrabbade personer att "tiden går snabbt när man har roligt" när de glömt bort tiden efter att tillsammans i timmar ha suttit och bearbetat det som hänt.. Man lär sig så mycket.

Kvällen därpå kände jag att lite egentid vore på sin plats så jag vägrade övertid för att få komma hem och bara vara. Detta önskemål slogs i spillror då jag insåg att svara i telefon resulterade i att sitta och jiddra med morsan om hennes ångest kring min misslyckade barndom. Hänt har hänt känner jag...

Men hela veckan har inte varit skit, igår var jag tillexempel ute och bowlade och åt med riktigt gott sällskap, och idag ska jag iväg och mata katter och sen hem till Piff för myskväll.

När allt kommer omkring börjar jag nog inte bli galen ändå, tycker jag har det hela under kontroll, så här kan ju livet vara ibland.

Hade en sådär opassande dröm i natt igen. En sån där dröm om någon som är off-limits, fast den här gången var jag samtidigt olyckligt gift i en bigamirelation och var på fest i ett hus det spökade i, för att dramatisera det hela. Sen att han var full och att jag utnyttjade honom, den biten är jag särskilt stolt över. ( Jag vet.. sexlös..)