Cookie

Ja, så var man på plats i Tel Aviv. Trots alla missöden. Lite trött idag men vill få med så mycket som möjligt så här kommer det i ultrarapid;

Trampade i gyttjan utanför mitt hus i mina nya dojjor. Höll på att missa planet för att vi inte fattade bättre, blev kallade på i högtalarna och eskorterade genom säkerhetskontrollen. Hann med planet två minuter innan avgång.
Fick vänta i ett par timmar på flygplatsen i Tel Aviv innan vi fick komma till hotellet.
Skabbigt hotell. Fast bara på så vis att man får spola med en hink vatten efter sig på toa, sätta på varmvattenberedaren en god stund innan duschning.
Tyskarna vägrar engelska. Min tyska kollega driver mig till vansinne med sin pelleredighet. Maten suger och är snordyr. Inte på en enda förpackning kan det stå på engelska så vi köper bara matvaror med bild på framsidan. Lägsta temperatur uppmätt på väldigt länge och störtregn.

Det var det mindre bra. Det som är bra är att jag faktiskt har nåt riktigt jäkla bra att gnälla över! =)

Det är inte pest och kolera, skulle inte vilja byta min skittoalett mot något annat just nu. I veckan ska graderna smyga uppåt igen och bli uppåt 26 grader och vi kommer ha ledig tid att undersöka Jerusalem och Döda havet med ifall vi vill det. Jag vill mest ha sol, sen kvittar det vad jag gör. Jerusalem har jag ju ändå sett på bild. Liksom. Alltså. Typ...

♥

Snart är det avfärd till Israel. Bara ett par dagar kvar nu. Min största oro är Rosa. Har inte hittat ett och samma ställe som kan ha henne alla veckor i sträck. Alla är bortresta någon gång under den perioden. :S
Så försöker lappa ihop det bäst det går. Som sagt, inte mycket tid kvar...

Vill bara skriva ett personligt meddelande till Asparagus, jo, jag vet vem du är! ;) Inte glömmer man väl sin stora kärlek?


Borde ta och packa lite, det är ju ganska tajt med tid de andra dagarna framöver nu och det vore inte helt fel att få lite tid till lite annat, särskilt tid att träffa systrar och förhoppningsvis även systerson! Men, istället sitter jag och häckar i soffan i väntan på att tvätten ska bli klar.

Var hos läkaren idag, och fick ta nya prover. Svimmade dock inte denna gången *stolt*. Fick medicinen dubblad denna gången så hoppas det hjälper magen att fixa Israel.

Nej. Packa. Nu!

Läste lite ur David Batras bok idag. Den där han samlat bland annat tvättstugelappar och annat gott och blandat. Trots att det är så simpla grejer skrattar jag hysteriskt åt sånt. Påminner mig lite om dagen efter när en kille här i trappen haft fest. Jag kom hem någon gång under kvällen och möttes av att det inte gick helt städat till.
Iallafall. Dagen efter hade killen satt upp en lapp i trappen där han efterlyste sina nycklar som han trodde sig ha tappat. Ytterligare en dag efter detta hade någon granne svarat lite längre ner på lappen " jag har hittat dina nycklar, de låg i fickan på jackan som du hade glömt ute i buskarna..." Priceless!!

Man kan ju inte bli annat än glad!

Ska försöka städa undan lite här nu, får kanske lite finbesök senare så lika bra att ha det lite presentabelt i förebyggande syfte.

Har haft en helt underbar helg! I lördags firade morsan sin 50års-dag och dagen till ära överraskade hon oss med att ha fixat trekamp på Laserdome. Det var tjurridning, laserdome och sumobrottning. Jag vann! Fick medalj och allt, så det så! :)
Senare blev det bowling och middag. Riktigt trevligt faktiskt.
På kvällen där hämtade kexet mig och så åkte vi till hans stuga i Ängelholm. Kollade film och sen låg vi sked, alla människors rättighet. Igår efter frukosten fick jag på mig ett par riktigt sexiga thermobyxor a´la Steve Urkel. De gav mig en gigantisk häck som började redan under armhålorna. Men jag är inte den som är den, efter många skratt så begav vi oss ut för att gå (givetvis med thermobyxorna på) en runda i den vintervita skogen. Får en att undra vad fan man gör i Malmö egentligen... Underbar natur.
Sen jäklar fick jag skotta snö. På hustaket låg 60 centimeter snö som skulle ner och det tog två timmar kan jag tala om och det resluterade i ont som tusan i de södra regionerna (lår och häck) men det som inte dödar det härdar, sägs det ju.

På lördag åker jag till Israel. Hoppas jag. Har fortfarande inte fått bokningsbekräftelsen eller nåt. Vet inte om jag åker från Sturup eller Kastrup, morgon eller kväll. Vet inte när jag kommer hem heller. Jaja, de får halva dagen på sig imorgon också sen får det vara nog, bussar Rosa på dem!

Fredagskväll och brorsan har just gått hem. Funderar på att lägga mig strax, kanske med en bok till och med. Imorgon är det dags att fira morsans 50års-dag och det kommer tydligen vara aktiviteter hela dagen, så får ju ha lite ork för det där. Vad är det egentligen som man kan göra som kräver oömma kläder, men inte gympaskor fast ändå blir man så svettig att man behöver ta en dusch efter?? Hatar att inte vara väl informerad om grejer i förväg, vet ju inte vad jag ska packa för tillfället!

Har jobbat i Malmö denna veckan och det har känts helt underbart. Skönt att få lite egentid på kvällarna som inte omfattar sjabbigt hotellrum eller tågpendling i snökaoset. Nästa vecka är också i Malmö så det känns lyxigt.

Sen bär det av till Israel. Fortfarande sitter jag utan bokningsbekräftelse eller någon som helst information kring resan. Kan ju inte påstå att reseansvarig är vidare grym på framförhållning. Förresten ska kanske inte jag snacka om framförhållning, jag har inte hämtat ut mitt pass av rädsla för att ens öppna det...

Nu till en större nyhet. Jag tror jag hittat en grabb som jag kan tänka mig hänga med sådär framöver, typ, lixom, alltså. Lite galna upptåg i skjortärmen och några skruvar lösa, i kombination med att vara en riktigt bra och stabil kille som annars är något sällsynt. Han har det där lilla extra som får det att pirra i magen så får se hur det här utvecklar sig. Håll tummarna! Har inte känt så sedan T. och trodde att den relationen hade tagit slut på den möjligheten att kunna känna så överhuvudtaget igen.. Undrens tid är inte förbi, dock.

Jaja, ska inte sitta här och bli känslig, det är inte min stil och det klär mig inte ;)


♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥

Jag erkänner.
Jag är en shopoholic.
Mitt namn är Sandra, och jag är den största impulshandlaren på Ellstorp. kan inte påstå att jag är som alla andra tjejer som shoppar nya kläder och skor i mängder utan mer teknikshopoholic, eller prylbög som brorsan kallar det. Fast inte riktigt, jag är ingen prylbög (om jag ens skulle kunna vara just det) utan jag är rent praktisk av mig.
Nu har jag impulshandlat en tv, en blodtrycksmätare, mp3-spelare och nu senast en ny dator. Ja, jag behöver en dator till. BEHÖVER.
Har faktiskt tänkt på det ett tag att det är sjukt omständigt att ta med sig "stordatorn" när man är iväg, det är inte helt enkelt att veckla ut den på tåg/buss och batteritiden är pinsamt dålig. Jag har också fått erfara att det inte finns något nätverkskort i min dator så det funkar inte att koppla upp sig på nätet runt om i världen. Jag är beroende av dator, katter dör om jag inte får ha den med på semestrar eller när jag jobbar borta, det är så jag rättfärdigar det.

Slängde en blick på den nu medan den höll på att installera sig själv och till min stora förtjusning så har jag även Officepaketet i den! Det kan tyckas vara en löjlig sak att bli lycklig över men det betyder under för mitt författeri. Mitt förra paket försvann med vinden då jag fick formatera om "stordatorn".
Kanske inte det värsta jag blev av med, med tanke på att jag även slarvat bort mitt usb-minne på vilket jag lagrat boken jag påbörjat att skriva.. Men jag är inte bitter!

Försäljaren försökte sälja på mig både försäkring och virusskydd, men vad ska man med det till lixom...

På fredag får vi besök på jobbet av självaste Sverigechefen, det ska bli kul! Ska försöka slå vad med folk på jobb om vem som vågar säga mest otippade saker till honom. Till exempel fråga om han hänger på till donken efter jobb eller nåt. Det hade varit sjukt roligt.

Klockan är knappt tolv men det känns som om jag varit uppe ett par dygn i sträck. Min lördagkväll, utslagen. Finns ju folk som firar sina födelsedagar idag men jag tror inte de hade blivit ett dugg glada över att jag hade suttit där och gäspat.
Har jobbat riktiga mördardagar och när helgen väl kom så var jag glad att jag lämnat den öppen för ganska mycket vila.
Var och hälsade på farsan på behandlingshemmet idag, han var inte lika avslappnad den här gången som förra utan ganska rastlös och spattig, så jag har inga större förhoppningar, bäst så.
Sen fick jag med mig syrrorna och mata mina helgkatter ( de hemlösa katterna vid patienthotellet UMAS). Fick se en av dem idag och den högg direkt in på mitt krubb. Skönt att veta att de hittade den på en gång så den inte hann frysa till is.

Ska jobba i Malmö nu ett par veckor innan Israel och det känns för jävla skönt. Det kommer bli sjukt intensivt där nere. När jag var och jobbade i Dubai var man på stående fot 18 timmar om dygnet och jag överdriver inte när jag säger att man var rund under fötterna i bokstavlig bemärkelse vid varje dags slut. Ett varmt/kallt fotbad och fyra timmars sömn senare och man var på fötterna igen.

Ska sätta i en film när jag är klar här, något man kan somna till. Kollade ett drama tidigare och grät floder så det får bli något mer lättsmält nu.

Som Molly säger,

I'm out!

Tänkte passa på att berätta en annan sak medan jag sitter och återhämtar mig efter att ha svimmat i duschen. Tips till er alla, duscha inte för varmt på fastande mage! Får alltid sån jäkla huvudvärk efter att ha tuppat av (ja, nu låter det väl som om jag gör det ofta, vilket i och för sig är sant, fast inte de senaste åren). Och nej, slog inte i huvudet, är ganska rutinerad vad det gäller sånt. ;)

Det jag egentligen skulle berätta var om igår på bowlingen. När vi kom fram till vår bana tyckte jag mig känna igen en av killarna på grannbanan och blev ganska snart varse om att det var min gamla stalker. Vet inte om jag har skrivit om honom förut i bloggen, var ju ett tag när jag inte bloggade alls. Ni som känner till det vet iallafall vilket helvete jag hade med honom.

Iallafall så var det en kille jag träffade två gånger innan han bestämde sig för att jag var hans livs stora kärlek och att vi var ämnade för varandra. Detta gjorde han mig påmind om ungefär 10 gånger om dagen via telefon och msn. Fick tala om för honom till slut att hans uppvaktande var ovälkommet och att han skulle låta mig vara vilket han vägrade. Han kunde dock inte tro att det han kände så starkt kunde vara obesvarat.
För att göra en väldigt lång historia kort så slutade det med att jag efter att ha kallat honom både sjuk i huvudet och obehaglig på alla sätt, hotade med att vidta åtgärder som jag sedan lämnade öppet till fri tolkning.

Detta hjälpte, men han hör fortfarande av sig via de sätt han kan för att be om ursäkt (fast nu tror jag att han är blockerad på alla forum han kan få tag på mig).

Nu önskar jag för underhållningens skull att jag inte hade behövt formatera om datorn och därmed bli av med en helt galen msn-konversation jag sparade i syfte för eventuell polisanmälan. Det hade visat vilken sjuk värld vi lever i på ett komiskt men samtidigt väldigt tragiskt sätt.

Han var iallafall på Big Bowl med sina killkompisar igår, och jag hade säkert inte lagt märke till honom om det inte var för att han drog igång värsta pek och viskleken med sina vänner. Skulle varit roligt att se det hela ur hans synvinkel.

...eller kanske inte!

Nu ska jag försöka resa mig och ta mig till köket, slängde i mig några bitar choklad för att få upp blodsockret men tror nog att kroppen behöver något mer. Kom just på vad det var som kan ha fått mig att säcka ihop. Jag och en tjej på jobb kör på att bli av med vårt sockerberoende som skenat iväg under Karlskronatiden. Första som äter godis får böta 200 kronor.

Antar att jag förlorade, men iallafall med god grund...

Jag tror att jag börjar bli galen. Nu menar jag inte som i vardagstokig där jag gör fåniga saker som folk kan skratta åt utan mer som tung medicineringsgalen..
Försöker ta mig i kragen och hålla huvudet ovanför vattenytan och tänka att folk lider av värre saker. Har bara otur att allt kommit just samma vecka.
Alltså har den här veckan nog känts som den längsta i hela mitt liv. Först och främst var det väldigt omvälvande med det faktum att pappa kommit in på behnadlingshem, ja för ungefär 100e gången i ordningen. Dock verkar han mer motiverad denna gång, men det kan också vara missbrukaren i honom som talar. Jag har alltid tänkt att han skulle kunna sälja in precis vad som helst till vem som helst, så om han klarar detta ser jag gärna på en eventuell försäljarkarriär för honom i framtiden.

Sen blev det nästa dag, och nya bekymmer. En sjukt känslomässig kväll med mina systrar och kusin där vi redde ut allt och lite till. Inget mer skitsnack, vi är trots allt familj. Så håll tummarna att det håller.

Dagen efter det (svullnaden från rödgråtna ögon hade ännu inte lagt sig) får jag ett fax i handen när jag jobbade på Nova om att min hembutik blivit rånad. Fick inte tag i någon från min butik och jag anade det värsta att Piff, en av mina bästa vänner varit med. Mådde så sjukt dåligt av detta att jag inte fick för mig att göra ett ärligt handtag eller ens gå hem från jobbet. Var som en tidsinställd bomb. Har i veckan lärt mig att oroa sig över andra är hundra gånger värre än att ha egna problem.
Enough said, Piff är hel och ren, dock uppskakad och om inte annat hoppas jag att hon i och med detta har förstått hur viktig hon är i allas liv.

Ytterligare en dag efter detta var det krishantering i min hembutik vilket jag förstås var på plats för. Medan de drababde satt i samtal styrde jag tillsammans med några tillresta kollegor upp dagens arbete. Här har jag lärt mig ytterligare en intressant grej om mig själv. Jag har en förmåga att lägga fram de mest opassliga kommentarer på helt fel ställen. Till exempel säger man inte till råndrabbade personer att "tiden går snabbt när man har roligt" när de glömt bort tiden efter att tillsammans i timmar ha suttit och bearbetat det som hänt.. Man lär sig så mycket.

Kvällen därpå kände jag att lite egentid vore på sin plats så jag vägrade övertid för att få komma hem och bara vara. Detta önskemål slogs i spillror då jag insåg att svara i telefon resulterade i att sitta och jiddra med morsan om hennes ångest kring min misslyckade barndom. Hänt har hänt känner jag...

Men hela veckan har inte varit skit, igår var jag tillexempel ute och bowlade och åt med riktigt gott sällskap, och idag ska jag iväg och mata katter och sen hem till Piff för myskväll.

När allt kommer omkring börjar jag nog inte bli galen ändå, tycker jag har det hela under kontroll, så här kan ju livet vara ibland.

Hade en sådär opassande dröm i natt igen. En sån där dröm om någon som är off-limits, fast den här gången var jag samtidigt olyckligt gift i en bigamirelation och var på fest i ett hus det spökade i, för att dramatisera det hela. Sen att han var full och att jag utnyttjade honom, den biten är jag särskilt stolt över. ( Jag vet.. sexlös..)