Cookie

Man blir verkligen trött av att åka buss. Två dagar i rad har jag varit helt förstörd när jag kommit hem och bara velat sova. Idag kröp jag ner i sängen det första jag gjorde när jag kom hem, tog bara av mig skorna och jackan, och sov med både mössa och halsduk.
Tappar humöret totalt när jag är trött eller hungrig så det är lika bra att tillfredsställa de behoven direkt, så varar relationerna till andra människor aningen längre...
När jag sen vaknade, (vilket var ett rent under med tanke på att jag kan sova rätt många timmar i rad när jag vilar mitt på dagen) ringde Bengan och Malin, som sen kom över och tittade på Idol med mig. Mysfredag..

Imorgon blir det sovmorgon! Äntligen... En vecka gjord i Lödde... Nio kvar...

Lagom tills man skickat Frida till ett nytt hem, där man hoppas vid gud att det ska gå bra, och man har fått njuta av Rosas sällskap någon vecka eller två, får man uppleva en ny märklig katt som jag anar kommer bli till en ny följetong. I helgen kom det en liten kattunge hit som ska bo här lite tillfälligt som vi så vackert kallar det, men vi vet ju alla att i Fridas fall varade "tillfälligt" i tre månader...
Nya katten heter Miksie och är fyra månader om jag inte minns fel. Hon är dödskär i Rosa och vill helst krypa in under huden på henne, om hon bara skulle få. Rosa, däremot har inte riktigt välkomnat henne med öppna tassar, utan avskyr henne, som jag skulle avsky böldpesten... Allt detta har inneburit sömnlösa nätter och tillfälliga lösningar för att stänga in dem nattetid så att jag ska kunna få min skönhetssömn. Nu verkar vi dock ha börjat komma överens här hemma och jag har skurit ner antalet kattlådor och matskålar så att de får samsas, vilket hittills funkat.

Jobbat i Lödde i snart en vecka och trots att jag är bitter, har det ändå gått bra. Men det är fan inte kul att lägga så mycket tid på pendling i veckan. Däremot försöker jag hålla mig uppåt och positiv genom att intala mig att livet hade kunnat vara värre, jag kunde ju faktiskt haft, just det, böldpesten....

Inte bättre känns det att häromdagen blivit beskriven av en kompis som en feminin variant av Magnus Betnér...Har svårt att tycka att det var en komplimang, utan ser det mer som ett tecken på hur bitter och körd jag måste uppfattas av omvärlden. Jag tycker nog att Malin är mer som Magnus Betnér. Hon är snäppet mer bitter och sarkastisk än mig, tror jag.
Tänker på dig, gumman, och börjar undra över hur många tecken vi båda måste bli visade för att inse att vi är ämnade till annat... (Till exempel snigelbönder...)

Det är ju ingen hemlighet att jag inte direkt ser fram emot den här Löddeköpinge-upplevelsen. Imorgon börjar alltså eländet, och jag är evigt tacksam för den där extra timmen man fick när man ställde om klockan i natt, så att det dröjer ännu lite längre innan det är dags...

Idag ska jag ut i regnet och hälsa på min syster som ligger på sjukhus. Måste vara fruktansvärt tråkigt att befinna sig på ett sådant ställe, kanske till och med det går att jämföra med Lödde... Iallafall, hade jag tänkt köpa med mig något till henne som hon kan använda som tidsfördriv, men tydligen har hon redan fått mängder av godis och tidningar av en av våra andra systrar, här är man aldrig först med något. Så jag får komma på något som är ännu bättre... Hmm...

Regnar gör det ju också som sagt, och det i mängder, så en cykeltur till sjukan som skulle tagit mig en kvart blir istället till en halvtimmes lång bussresa. Nej jag klagar inte, jag ville bara att ni skulle veta...

Långledig som jag varit hade jag åtminstone måndagen kvar att njuta av efter att ha legat sjuk hela helgen. Idag mår jag bättre, men jag låter fortfarande som om jag pratar genom näsan...
Hade min kusin och company på besök idag. Hon har helt underbara barn, försökte norpa en av dem, men hon hade ingen lust att spendera sitt liv med mig, så det fick vara. Sen har jag åkt massa rulltrappa idag för det var roligt, tyckte de kortväxta personerna i sällskapet alltså.

En vecka kvar tills jag börjar i Lödde... Ångesten börjar smyga sig på mig. Vad ska jag där och göra egentligen? Två månader i och för sig, men det är två månader för länge... Fast jag ska försöka tänka positivt, det har Piff sagt till mig. Tänk så många Metro- tidningar jag hinner läsa, kommer vara så bildad inför nästa år. Och tänk så många bra julklappar jag har tid att tänka ut under pendlingstiden! För att inte tala om alla böcker jag kommer hinna plöja igenom, eller all natur jag kommer svischa förbi! Som jag kommer uppskatta den arbetsplats jag kommer hamna på efter dessa månader!

Så, nu ska jag känna efter... nej, det hjälpte inte...

Så var sagan om Frida till ända. I torsdags for hon iväg till sitt nya hem och hit kom istället Rosa, efterlängtade lilla Rosa...
Har lite dåligt samvete över Frida men det var omöjligt att älska henne med tanke på vår icke existerande personkemi. Vi gick över varandras revir dagligen, och hade det inte varit för att jag var den som gav henne mat varje dag kan jag svära på att hon skulle tagit död på mig i sömnen för länge sen...

Åkt på en dunderförkylning lagom inför helgen. Tråkigt med tanke på att jag skulle göra en massa roligt, som istället blev utbytt mot nässprej, soffa och tv... ensam... Mestadels iallafall, Bengan kom hit med apoteksvaror och höll mig sällskap en stund igår innan hon skrupellöst gick ut och roade sig som alla andra.
Fast i fredags innan det brutit ut riktigt hann jag med en afterwork med Bengan och Ola, så hela helgen har inte varit skit. Jag drack inte tillräckligt mycket för att bli av med bacillerna bara...

Idag är det film, om jag minns hur man kopplar datorn till tvn, och massa chai latte. Fick ju köpa en ny tv för ett tag sen då tjocktvn levde på lånad tid. Färgerna flöt ihop och till slut var det bara röd och grön färg kvar, dubbla textrader och dubbelt upp med skådespelare. Så jag tog med brorsan till NetOnNet för att han skulle hjälpa mig välja en ny tv. Av någon anledning fick han följa med trots att han skämde ut mig totalt förra gången vi var och handlade tv. ("Det här är min syster, hon ska köpa en ny tv, hon bryr sig inte så mycket, bara den är snygg...") Sen dess har det ju gått nästan tio år, en av oss måste ju ha mognat på den tiden, och inte fan är det jag...

Sitter här och hoppas, hoppas innerligt att detta är Fridas sista natt här. Nu vill jag verkligen ha hit Rosa! Jag och Frida har haft massa upplevelser ihop, men inte alla av dem har varit helt lyckade... Varje dag har varit en maktkamp, vet inte varför...  Hennes liv går ut på att få tonfisk i obegränsade mängder och hon tar till varje knep för att få sin vilja igenom. Fjäskar, bits, jamar och surar i ett hörn. Katten har mer temperament och personklyvningar än vad jag och alla mina tjejkompisar har tillsammans.

Allt har resulterat i att Frida nu är överviktig, superbitchig och tycker att jag är hennes slav.

Jag kan säga att när hon lämnat denna lägenheten kommer hon aldrig innanför  trösklarna igen. Hon må vara missförstådd som katt, men vår personkemi matchar inte.

Ikväll ska min granne ha inflyttningsfest. Jag vet detta eftersom hon meddelat det via en lapp i trappuppgången. I vanliga fall så brukar folk inte vara så hänsynsfulla att de varnar en inför oväsen, vilket är helt ok för mig, för jag brukar inte direkt ursäkta mig när jag är störig vilket kan ske på alla möjliga tidpunkter på dygnet.
Det är snarare ännu otrevligare att man i förväg inte bara blir meddelad att någon ska ha fest, utan också att man därigenom kan konstatera att man inte är bjuden...

Var på Ikea idag med Malin, det är omöjligt att inte älska Ikea. Inte ens det faktum att trängseln kan vara enorm får mig att tappa humöret där. Vi köpte upp halva deras ljussortiment inför denna kalla årstid så nu har vi så vi klarar oss ett par månader förhoppningsvis.
Blev så inspirerad av allt på Ikea att jag bestämde mig för att möblera om här hemma. Var lite orolig ett tag över att jag inte tagit drulleförsäkring på nya tvn, men det gick fint och nu är allt på plats. Kommer väl ligga i ryggsmärtor imorgon men här är så fint att jag kommer inte ha mage att klaga över det...

Vad tiden går fort! Det har varit en helt kaosartad månad, med en hel del inte så roliga händelser. Detta är helt enkelt inte mitt år... Jag menar, allt har strulat och inget har gått som det ska, så jag har helt gett upp hoppet på att det ska bli nåt bättre de sista månaderna av året, så nu ska jag bara vara och låta olyckan ha sin gång året ut och sen nästa år, då måste saker och ting fan vända!

Frida och jag lever vidare tillsammans i harmoni, hon är ungefär lika populär bland kattspekulanter,som det här året har varit toppen för mig. Frida är en katt, för den som möjligen kan ha missat det.... Nu ska det komma en dam på lördag som ska titta på henne och se om kanske hon vill ha henne, jag kan ju inte annat än hålla tummarna, men hoppet har nog sinat även där. Frida är som en utväxt som jag nog får leva med under resten av hennes liv... eller rent av, mitt...
Jag börjar nämligen ana att Frida är som en gammelgädda som aldrig någonsin kommer lämna jordelivet, och det ska jag väl ändå ha för mina synders skull...

Ska börja jobba i Löddeköpinge om två veckor... Jag var svag under ett kort ögonblick och tackade ja till en tjänst där eftersom jag inte var erbjuden betänketid, och pressades att svara där och då. Ångrade det bittert och ringde tillbaka dagen efter för att rätta till mitt misstag, men då visar det sig att man redan är ersatt på nuvarande arbetsplatsen. Ja, jag är bitter!
Men fick "straffet" reducerat till endast två månader, så därefter blir jag förhoppningsvis placerad på en annan typ av instutition av lite bättre sort. Så nu ska jag  spendera en crappy jul i Lödde och nog fan ska vi se att jag åker på att jobba julafton i år igen...  Som sagt, bitter...