Jewel
När jag var tonåring så kände jag mig, som förmodligen alla andra tonåringar, ganska vilsen. La energi på sånt som var onödigt, men vad tusan, jag visste inte bättre. Hur ser jag ut? Var är mina stora bröst? Och kommer jag nånsin hitta en kille att dela allt med? Har fortfarande inte svar på de där frågorna, men de plågar mig inte längre.
Jag är ganska nöjd, och tar dagen som den kommer, och behöver inte längre gå igenom massa procedurer för att hitta mig själv, som att hångla upp killar för att få bekräftelse, tajtast jeans vinner, eller stå ut med människor som suger musten ur mig för att jag känner ett behov av att vara alla till lags.
Jag lyssnade mycket på Jewel på den tiden och än idag hamnar den ofta i cd-spelaren. Det som var så fint med hennes texter var att hon påverkade en med sunda värderingar. Sen att de tog många år att anamma är en helt annan historia.
Särskilt ett utdrag som snurrar i mitt huvud just nu är; "And lend your voices only to sounds of freedom, no longer lend your strenght to that which we wish to be free from, fill your lifes with love and bravery, and you shall live, a life uncommon"...
Jag tänker inte lägga energi på saker som tar min energi ifrån mig, och det är en fras som kommer flygandes i mitt huvud som en varningsklocka när jag finner att det är just det jag håller på att utsätta mig för. Och den varningsklockan har ringt ett tag nu och jag har just stängt av den. Så skönt ändå, lite yoga på detta och jag kommer vara en helt ny människa...
Egocentrisk? Ja, kanske, men lycklig, absolut...
Jag är ganska nöjd, och tar dagen som den kommer, och behöver inte längre gå igenom massa procedurer för att hitta mig själv, som att hångla upp killar för att få bekräftelse, tajtast jeans vinner, eller stå ut med människor som suger musten ur mig för att jag känner ett behov av att vara alla till lags.
Jag lyssnade mycket på Jewel på den tiden och än idag hamnar den ofta i cd-spelaren. Det som var så fint med hennes texter var att hon påverkade en med sunda värderingar. Sen att de tog många år att anamma är en helt annan historia.
Särskilt ett utdrag som snurrar i mitt huvud just nu är; "And lend your voices only to sounds of freedom, no longer lend your strenght to that which we wish to be free from, fill your lifes with love and bravery, and you shall live, a life uncommon"...
Jag tänker inte lägga energi på saker som tar min energi ifrån mig, och det är en fras som kommer flygandes i mitt huvud som en varningsklocka när jag finner att det är just det jag håller på att utsätta mig för. Och den varningsklockan har ringt ett tag nu och jag har just stängt av den. Så skönt ändå, lite yoga på detta och jag kommer vara en helt ny människa...
Egocentrisk? Ja, kanske, men lycklig, absolut...
Kommentarer
Trackback
