Cookie

Det är sorgligt ibland när man upptäcker att ens kunskaper eller förmåga begränsar sig bortom ens egen förvåning. Jag har alltid tyckt jag var någorlunda tekniskt lagd, och har inte haft problem med några eldrivna maskiner vare sig på jobb eller hemma. Här kanske min bror har ett och annat att säga vad det gäller min stereo, men den är från 1800-talet, det är inte meningen att man ska förstå sig på den. Finns ju hur många sladdar som helst som går överallt, till datorn, tvn, dvdn och mp3n, så lös ni det bättre om ni kan!
Iallafall, jag brukar kunna använda mitt sunda förnuft och fixa det mesta själv och oftast är bruksanvisning totalt överflödigt. Men en och annan gång undrar jag vad som rör sig i mitt huvud. Jag störde mig till exempel på min nya mobils eviga blinkande i tid och otid och fattade inte riktigt vad som var fel på den. Inget logiskt i de där ljuseffekterna, och störigt som attans på kvällen då man skulle sova. Discoblinkningar är inte populärt då...
Så till slut, efter flera månaders blinkande, bestämde jag mig för att fixa till det och visst, det var ju inte som hjärnkirurgi direkt, men hjärnsläpp kan ju drabba alla. Sen att de varar i månader är en helt annan historia.
Nästa sak, som pågår just nu, är att jag fått mig en ny mail, och vid första anblicken kände jag att jag saknade tillräckligt med högskolepoäng för att kunna använda den. Brorsan skrattade gott åt mig även här, medan jag svor över att jag misstänker att jag har någon typ av bokstavskombination som gör det svårt för mig att fokusera emellanåt. Vart tar tålamod vägen när man behöver det ibland? Jag brukar ha gott om det!

Frida blev just hämtad och skulle till nya hemmet, men jag kan säga att hon är ingen snäll katt när hon får syn på en annan pälsbehårad av samma slag! Nåja, det löste sig till slut och nu har jag en ny inneboende, Rosa.
Ska bjuda Rosa på middag nu...