Allsång i parken!
Jag har alltid varit lite rädd för att åka karuseller och det med rätta, men ändå lyckats sätta mig i dem och med skräckblandad förtjusning ändå åkt, trots bättre vetande. När jag var ungefär fjorton, femton var vi alltid nere på tivolit på Sibbarp eftersom familjen hade stuga där nere. Vi tog alltid med oss hela barnaskaran och de vuxna satt väl mest och drack öl. Det var likadant varje midsommar, tills det att man fick bättre saker för sig och vägrade fira mer med familjen.
Jag och min syrra skulle åka en karusell som då hette Ali Baba, tror den finns fortfarande idag, men heter något annat. Man satt i två rader och åkte i sidled fram och tillbaka och runt, och här vore det fint med en säkerhetsbom som låstes över en. Vilket det oftast gjorde, bara inte den här gången, och bara inte min... Min syrra skrek och höll fast så gott hon kunde medan jag skrek åt dem att stanna den jävla karusellen. Av någon konstig anledning skrek alla andra också, förmodligen av vad de kallar förtjusning, så våra skrik var bara två i mängden, alltså totalt chanslösa.
Till slut hördes det ett litet klick, och fast satt jag, men då kan jag lova att jag inte längre kunde uppskatta den upplevelsen. Så nu när jag hör om Lisebergkarusellerna som pajar en efter en, känns det inte som om jag kommer sätta mig i en på ett bra tag. Möjligtvis barntåget eller kopparna. Veteranbilarna funkar också...
Ikväll blir det allsång i parken om vädret vill, men det har vi visserligen också utrustat oss för. Vi ska ha med oss käk och vara där i god tid innan, jag vet nog hur de där pensionärerna är som går dit tidigt och tar upp de bästa platserna, de har ingen aning om vem de har att göra med idag!
