Vad händer egentligen?
Det här med separationer är inte det lättaste. Har varit slut mellan mig och sambon nu i snart en månad och först nu, om en vecka ska jag flytta till något eget. Det är ju inte bara att ta sitt pick och pack och dra när man står med gemensamt hus med tillbehör. Saker ska ordnas, papper ska skrivas, allt ska delas.
Har förvånat mig själv med ett värdigt lugn över situationen, hanterat det mesta med förstånd, vilket kan vara i stort sätt omöjligt ibland när känslor är inblandade. Igår brast det dock för mig, kunde inte fixa mitt jobb, fick någon typ av panikångestattack och mina redan tighta kläder kändes som något eller någon kramade livet ur mig.
Så, när jag kom hem lugnade jag nerverna med ett glas vin, sen ett till. Efter det kände jag mig så berusad att det snurrade, men klart, hade kanske inte ätit så mycket heller.
Packade för fullt, (exet är bortrest), och lyssnade på Jewel med den självinsikten att andra har det faktiskt värre än mig, och i mitt salongsberusade tillstånd roade jag katterna, och eventuellt också grannarna, med lite falsksång.
Känns helt galet att mitt liv nu ska ta en helt ny början, jag och mitt nya smalare jag.
Som jag skrev då jag först startade denna bloggen, är det helt otroligt vad kärleken (eller bristen på den) kan driva en till. Jag är Cookie igen...
Har förvånat mig själv med ett värdigt lugn över situationen, hanterat det mesta med förstånd, vilket kan vara i stort sätt omöjligt ibland när känslor är inblandade. Igår brast det dock för mig, kunde inte fixa mitt jobb, fick någon typ av panikångestattack och mina redan tighta kläder kändes som något eller någon kramade livet ur mig.
Så, när jag kom hem lugnade jag nerverna med ett glas vin, sen ett till. Efter det kände jag mig så berusad att det snurrade, men klart, hade kanske inte ätit så mycket heller.
Packade för fullt, (exet är bortrest), och lyssnade på Jewel med den självinsikten att andra har det faktiskt värre än mig, och i mitt salongsberusade tillstånd roade jag katterna, och eventuellt också grannarna, med lite falsksång.
Känns helt galet att mitt liv nu ska ta en helt ny början, jag och mitt nya smalare jag.
Som jag skrev då jag först startade denna bloggen, är det helt otroligt vad kärleken (eller bristen på den) kan driva en till. Jag är Cookie igen...
Kommentarer
Trackback
