Ångest!
Ångest, det är ett ord som i princip beskriver hela mitt liv för tillfället. Det är fredag kväll. Jobbar i morgon. Flyttar på söndag. Reser till sydligare breddgrader på måndag morgon... Fullspäckat schema alltså. Ångest, som sagt.
Bättre känns det heller inte av att packningen inte är helt avklarad och att flyttgänget i skrivande stund ligger i feberyra och svår förkylning. Ångest, igen.
Största ångesten, som närmast kan jämföras med panikkänslor, är att jag imorgon efter jobb måste gå igenom sista sakerna som ska delas upp mellan mitt ex och mig. Simpla saker som matvaror och skurmedel kan nog locka fram djävulen i det frommaste lamm vid ett sådant pressat tillfälle.
Tråkigt är att jag knappast haft möjlighet att se fram emot min välförtjänta semester, eller ens haft vett att börja packa inför den, med tanke på den stundande flytten. Måndag morgon klockan 04.41 när jag placerat denna rumpan (som dessutom är sex kilo lättare sen årsskiftet) på sätet på flygbussen, först då kommer jag fatta att jag verkligen är på väg!
Bättre känns det heller inte av att packningen inte är helt avklarad och att flyttgänget i skrivande stund ligger i feberyra och svår förkylning. Ångest, igen.
Största ångesten, som närmast kan jämföras med panikkänslor, är att jag imorgon efter jobb måste gå igenom sista sakerna som ska delas upp mellan mitt ex och mig. Simpla saker som matvaror och skurmedel kan nog locka fram djävulen i det frommaste lamm vid ett sådant pressat tillfälle.
Tråkigt är att jag knappast haft möjlighet att se fram emot min välförtjänta semester, eller ens haft vett att börja packa inför den, med tanke på den stundande flytten. Måndag morgon klockan 04.41 när jag placerat denna rumpan (som dessutom är sex kilo lättare sen årsskiftet) på sätet på flygbussen, först då kommer jag fatta att jag verkligen är på väg!
Kommentarer
Trackback
