Fantastiska sarkasm!
Fick rådet nyligen att inrikta mig på att skriva barnböcker... Jag försöker att inte tyda det som så att mina alster är så usla att ingen vuxen vill befatta sig med dem, men samtidigt kan jag inte förstå hur hon menar. Särskilt som det är så att varken det jag skriver eller säger är speciellt barnvänligt. Jag är dock öppen för förslag, men undrar vid vilken ålder som barn börjar förstå sarkasm och ironi?! Det är nämligen min genre och jag håller fast vid den till döden skiljer oss åt... Vilket leder oss till nästa problem; hur man tar sig genom livet med sarkasmen som sin högra hand, utan att folk missförstår eller tar illa upp.
Sarkasmen har varit mitt vapen i alla år, och det definierar vem jag är. Det har blivit en del av mig och hur jag uttrycker mig. Sätter enligt mig lite krydda på vardagen och avdramatiserar situationer som kan upplevas tunga. Så den som vill läsa barnböcker för sina barn, skrivna av mig, med en helvetes massa tvetydningar och kanske inte så barnvänligt innehåll, gärna för mig det är inte mina barn som kommer gå i terapi i flera år framöver...
