Cookie

Alla mina i-landsproblem känns mycket enklare att leva med idag, Punkt, slut och godnatt...

Juldagen är alldeles strax över och det passar mig faktiskt alldeles utmärkt. Det stör mig inte ens att det är annandag-helvetes-rea som startar imorgon och då är det illa. (Läs gärna övriga års inför rean-inlägg för att förstå hur illa det är).
Var ganska trevligt igår, var hos farmor och kollade på Kalle, åt lite ungerskt, och sen hem till faster där vi åt lite mer traditionellt svenskt och hade julklappsleken. Det var igår det..

Det är sådär roligt med jul och nyår, då ska folk man aldrig annars hör av skicka ett och annat sms. Igår var dessa personer till 90% gamla ex. Ex sen tretton år tillbaka och framåt...
Jag vet inte vilka av dem som läser denna bloggen så jag utelämnar detaljer kring vilka det var men det är nog safe to say att vissa borde kolla över om de är lyckliga i sina nuvarande förhållanden.

På tal om ex så blev jag ställd mot väggen idag av killen jag hade en mer eller mindre jobbig historia med under ett halvårs tid. Han ville att vi skulle prova igen och jag kan verkligen inte, jag är helt tömd på känslor och vår relation var så energistjälande och taskig att jag inte ens kan förklara varför jag gav det så många chanser som jag gjorde utan att verka helt tragisk.
Han kom förbi för att han ville prata med mig, och det hela slutade med att han fick gå härifrån eftersom att jag grät som ett litet barn, så dåligt som det hela fick mig att må. Japp, så var det...

Så, för att tänka på annat gick jag senare ut på en promenad, jag hade ju inte innan dess lämnat hemmet då jag legat i sängen till klockan fem idag och kollat tv, så julmunter som jag var redan från början av dagens start. Sen kokte jag mig en rejäl termos te och satte mig för att lägga ett pussel i sann pensionärsanda (kan tillägga att toan besökts flitigt). Pusslet ska föreställa ett slott i bergsomgivning och då pusslet är större än själva kartongen har jag överraskats av att faktiskt hitta en pusselbit som verkar föreställa påven. Jag är så spänd på hur det här kommer sluta... *gäsp*

Skulle ätit middag hos moster idag men jag ställde in och sa jag mådde dåligt, så moster, om du läser så har jag ingen flunsa utan bara lite vanlig vinter/ex-deppar-dag...

Nu har jag iallafall varit, om inte annat, ärlig idag.

Uppe med tuppen för att tvätta idag, det måste ju trots allt göras. Tror jag snoozade tio gånger innan jag kom upp ur sängen så jag har ju förlorat nån timme värdefull tvättid..

Snön bara fortsätter vräka ner, det får baskemig sluta tills eftermiddagen då jag ska iväg på Tivoli, jag har faktiskt beställt uppehåll! Illa nog att man ska behöva ta sig igenom två decimeter snö vart man än ska, man vill inte det ska komma ovanifrån samtidigt..

I natt, strax innan tre, ringde telefonen. Jag svarade eftersom det var okänt nummer, då blir man ju ändå lite nyfiken. Hade jag sett vem det var hade jag mest bara skickat ett surt "skaffa-alkolås-på-din-jävla-mobiljävel-sms" dagen efter. Men, som sagt, jag svarade. I andra änden hör jag en röst som påminner kusligt mycket om en av alla de där häxorna i en eller annan disneyfilm. Hes, släpande och knarrrande whiskeyröst som gör det svårt att avgöra om det är en man eller kvinna man talar med.
Rösten frågade om hon hade kommit rätt, om det var hit man skulle ringa om man ville ha katterna som låg ute på Blocket. ?????? Tre på natten?????
Jag svarade att "ja, det är det, men du får faktiskt återkomma på dagtid då jag helt enkelt råkar sova och det passar sig kanske inte att ringa mitt i natten"! Då svarar rösten, "neeeeej, jag vill ju ha katterna nu"! Vid det här laget reste sig håren i nacken på mig, för det började bli lite obehagligt. Det enda jag satt och väntade på var att rösten skulle börja stöna och flåsa också. Så jag frågade om det hela var ett skämt vilket rösten förnekade. "Okej", sa jag, "då är du välkommen att ringa efter nio imorgon igen", och la på.

Den här personen kan ju kamma sig på att få ens komma och titta på våra katter, tro det eller ej, men vi är ganska så selektiva när det gäller att adoptera katter av oss, och det sista vi vill är att de ska hamna hos en dåre. Jag kunde inte somna om efter det, funderade starkt på att det var ett skämt och var nästan övertygad om det tills jag kom på att ingen av mina vänner vet om att vi har katter ute på annons just nu. Och den här äckliga rösten, så kan inte ens Bengan låta när hon gör sig till...

Nu har det verkligen snöat utan uppehåll just precis hela dagen! Var ute för att inhandla en pizza och hyra några filmer och fick vada genom en decimeterhög snöflora. Och det bara fortsätter vräka ner!
Molly och jag ska till Köpenhamn och gå på Tivoli imorgon så jag hoppas att det blir uppehåll iallafall då, så som de lovat på smhi, men när kunde man sist lita på deras prognoser?

Blir som sagt lite filmkväll på egen hand ikväll. Ska upp och tvätta sju i morgon bitti (jag vet, jag är inte klok) så det är alldeles lagom aktivitet tycker jag. Ska färga håret, lägga ansiktsmask och limma naglarna så det blir en härlig Sandra-kväll i mjukishäng som gäller.

Igår, och detta vet jag att många undrat över hur det gick, var jag ute och åt middag med en ny bekantskap. För ett år sen var jag med på en dejtingsajt och då blev jag överöst med mail (samt komplimanger) från en man som väldigt gärna ville bjuda ut mig. Jag tackade nej då och sen träffade jag istället en kille som jag hade en mer eller mindre jobbig romans med, och la ner min profil på den här sajten.
För ett tag sen gick jag med igen, en urtråkig kväll, som ett simpelt nöje, och då kom det ganska snart ett nytt mail från den här mannen. Jag säger man, då han är över tio år äldre än mig. Han ville bjuda ut mig och jag sa nej i vanlig ordning. Orsakerna till att jag var så svårflörtad var att dels så bor han i Örebro, och dels så är hans ekonomiska situation en helt annan än min vilket präglar hans sociala umgänge bland annat. Då menar jag att han umgås med en rad rikskända personer, och hamnar då och då på en och annan gala/kändisfest/eller annat publikt evenemang. Inte direkt en livsstil jag själv skulle vilja ta del av, eller känna mig bekväm med.

Iallafall, envishet lönar sig och är till viss del attraktivt, så jag gav honom en chans. Han åkte ner till Malmö och vi åt på Restaurang Årstiderna. Det blev en fyrarätters meny med bland annat färsk kaviar, hjort och friterad västerbottenost att nämna. Till det blev det nåt glas skumpa och så har jag druckit mitt livs dyraste vin vilket jag inte ens vill återge priset på då det var ren galenskap. Visste knappt hur jag skulle bete mig men på något sätt lyckades jag ta mig igenom hela kvällen och dessutom ha riktigt trevligt. Så, ja, det var trevligt, men jag får hålla fast vid att det ändå inte är på något vis så jag vill leva mitt liv.

Min förra sambo och jag kom från helt olika familjer och även om de inte var direkt rika så kände jag hela tiden av den här skillnaden och det var så svårt många gånger att förstå var den andre kom ifrån och hur den tänkte. Hur skulle det här bli??

Nä, dags för den här prinsessan-för-en-kväll att glida ur blåsan och dra på mig jeansen igen...

Sitter här och rapar högt och ljudligt efter maten, ingen har väl beskyllt mig för att vara för kvinnlig iallafall. Ska alldeles strax ta mig i kragen och röja lite i denna misär som jag nu lever i. Jag har helt tappat kontrollen över stöket och vet knappt i vilken vrå jag ska börja. (Vill dock påpeka att jag inte på något vis är en stökig person, utan snarare tvärtom, och när jag säger misär menar jag att jag inte sorterat tvätten och att jag inte dammsugit på nästan två veckor, inte som i den där dokusåpan på tv som avslöjade både mögel och råttor, samt matrester under sängen.)

Rosa fick sin julklapp idag och hon är helt tokig i den. Furminator! Hon älskar att bli kammad och borstad och klappad, så hon har inga problem med att jag förenar nytta med nöje. Hon tycker att det är hon som är den lyckligt lottade och det kan hon väl få tycka, helt ovetande om syftet. Som om det sen inte var nog hade jag köpt den dyra påsmaten nere i djuraffären, och det sa bara slurk, sen var den borta. Så antingen matade jag maskarna i magen eller så var hon grymt nöjd med den här dagen.

Har varit ledig idag och dagen kan väl beskrivas mer som nyttig än som avslappnande. Träffade syrrorna M och C idag och lagade mat hemma hos M. Hon bor lite rymligare, så det kändes bättre att vara där.
Sen vart det bråttom hem för att beta av den värsta disken och fixa lite fika inför Kattjourenmötet. Tyckte det var ett väldigt givande möte med fokus på rimliga saker istället för att spåna ut på helt overkliga projekt som ingen av oss har ork att driva igenom.

Tidigare på dagen (trilla inte av pinnen nu) var jag och köpte mig ett träningskort. Måste komma igång nu, då man börjar närma sig 30års-gränsen. Ämnesomsättningen är det inget fel på men saker och ting börjar peka neråt. Rumpan slår till exempel nästan i knäveckan när jag går. Måste göras något åt. Magen trillar över byxkanten och det börjar bli svårt att hitta byxknappen svårt när man har brått till toa. Måste göras något åt. Trapporna i huset tar livet av mig och påminner mig om min obefintliga kondis. MÅSTE göras något åt.
Perfekt, jobbet betalar den största delen av träningskortet, så kommer riktigt billigt undan.

För att spinna vidare på det här med min tankeläsar-bok så lyckades jag läsa syrrans tankar idag och avslutade en helt otippad mening ( och då har jag ändå bara läst ett kapitel ur boken). Tror jag har naturlig fallenhet för det där. Så på med foliehattarna allihop!


Piff ska till tandläkaren imorgon. Det är extra roligt eftersom hon hade en liten historia med den här tanläkaren där han raggade på henne på ett väldigt ofint sätt, och nu ska hon alltså träffa honom första gången efter det. Jag är sååå spänd på alla smaskiga detaljer! Längtar tills du kommer till jobb gumman! ;) ♥

Just hemkommen från att ha fixat naglarna nere hos Pleasure Divas på Entré, ligger jag på soffan och förundras över hur hela deras verksamhet är uppbyggd.
De är hur många asiater som helst som jobbar där, och de sysslar med allt från att bygga naglar ( vilket de är väldigt duktiga på, annars skulle jag inte envisas med att gå dit) till solarie, sminkning och ögonfransförlängning.
Jag har aldrig förut bokat en tid precis vid öppningstid men idag hade jag tid just vid tio. Alla som känner mig vet att jag sällan är i tid till NÅGOT, men idag la jag manken till och var där bara några minuter över. Ingen asiat där.. Efter ytterligare några minuter dök en tjej upp och det var hon som har hand om allt det praktiska runt omkring, svara i telefon och boka besök med mera. Den enda av dem som talar svenska med andra ord.

Strax därpå dyker en annan tjej upp, och förvirrad ber hon mig sitta ner, men det visade sig snart att jag inte var just hennes kund utan hon som skulle fixa mina naglar sågs inte till. Tjejen ( den enda som kan svenska) blev märkbart irriterad och det slutade med att hon fick sätta sig och fixa naglarna själv, vilket gjorde mig lite orolig då jag aldrig tidigare sett henne lyfta en nagelfil, och då har jag ändå varit där många gånger.
Samtidigt som hon filade på och hade sig, som tur var så verkade hon veta vad hon gjorde, kräkte hon av sig om sin chef, sina kollegor och asiater i allmänhet. Ska dock tilläggas att hon är asiat själv... Blev bland annat informerad om att de inte jobbar efter nåt schema, folk dyker upp lite som de vill, tappar kunder och ja, annat som inte låter så vackert när man återger det i text. Man kan väl lugnt säga att hon var något trött på att jobba för det stället.

Bland annat kom det in en kund som hade tid klockan elva och hennes nagelbyggare hade inte synts till. De ringde upp henne och hon lovade vara på plats inom en halvtimme. Tror ni kunden ville vänta en halvtimme eller? Nej, självklart inte. Tappade ytterligare en kund. Tjejen ( den svensktalande) vart så förbannad att jag trodde hon skulle spricka, hon var helt chockad över hur dålig service de faktiskt hade att erbjuda och sa lite giftigt att det en sån sak skulle aldrig hända om man jobbade för en svensk arbetsgivare.

Jag undrar då hur vanligt det är att man är rasistisk mot sin egen folkgrupp...

Känner mig lite nere idag, ska nog ta mig en riktig Sandradag/kväll. Inget speciellt som hänt, bara en låg dag. Behöver vara lite för mig själv och fundera över vad jag verkligen vill med vissa saker. Kanske äta lite onyttigt, sjunga falsk och högt för mig själv (och Rosa) när jag städar, för att senare vara herre över min egen fjärrkontroll och få lov att se precis vad jag vill på tv.

Så var Idol slut för denna veckan och Erik gick vidare till final, tur är väl det. Hade han varit 15-20 år äldre så... ;) Känns att man börjar bli gammal när man inte längre använder frasen "5 år till på honom och han vore ett kap!".. Ja, det och att man börjar bli lite tantsjuk om nu det är den kvinnliga motsvarigheten till gubbsjuk.

Syrrorna gick för en liten stund sen, var så mysigt, ibland blir man bara så påmind om hur vi hade det när vi var barn, ja om de goda stunderna då så klart.

Något som jag stört mig på sen tidigare inlägg är det här med att jag inte kan komma på vad exakt det var jag tänkte på när jag la ifrån mig boken igår, som jag var så inne på att skriva om. Det är konstigt hur minnet kan vara så låst. Hela situationen är ju serverad, så varför kan jag inte bara komma på det?? Det är som när man sitter och pratar om en film och ska komma på en viss skådespelares namn. man har det på tungan, vet precis hur personen ser ut, men namnet är som bortblåst. Man släpper det bara inte..

Lika bra jag inte kommer på det nu, för så jäkla kul kan det väl ändå inte ha varit. Eller??

Sitter här och väntar på att två av mina systrar ska komma hit. Det blir lite mat, god förhoppningsvis och sen Idol och snacks för hela slanten. Ska bli mysigt.
Skönt med åtminstone en dag ledigt imorgon, känns som om jag jobbat hundra dagar i sträck, vilket jag förstås inte har, och hade det inte varit för att Piff bjöd på lussebulle idag så vet jag inte hur jag hade klarat av den sista timmen på jobb.

Visst är det störigt när man tidigare på dagen upplever något som man så gärna vill skriva om, och när man väl sätter sig för att blogga så kommer man inte ihåg?! Oftast handlar det om något slags situationskomik och det är hysteriskt roligt för stunden men en timme senare är det som bortblåst ur närminnet. Igår till exempel läste jag en bok om hur man kan läsa andra personers tankar genom att tyda deras kroppsspråk, tonläge och blick, ( passa dig Chrissy, grrr!) och så kommer jag ihåg att jag innan jag la ifrån mig boken kom jag på en sak som, förmodligen, hade med detta att göra och lovade mig själv att komma ihåg det tills idag, för det var såå roligt....

Ja.. Minnet är kort men jäkligt intensivt...