Cookie

Oj, vad det var länge sen jag bloggade! Hade inte Malin påminnt mig hade jag nog glömt att jag hade en blogg! Har haft fullt upp med allt runtomkring, gått på en och annan dejt och däremellan har jag mest tagit det lugnt och inte haft en tanke på att blogga. Jag är tillbaka på jobb efter sjukskrivningen och än så länge har det gått bra men jag känner hur sliten jag fortfarande är. Idag hade jag dessutom lite otur med att magen inte ville behålla lunchen men det utgjorde inget hinder för att kunna fullfölja dagen. På tal om otrevliga toalettupplevelser gjorde Frida en favorit i repris på badrumsmattan häromdagen, men jag tycker om henne ändå... Ibland... Eller oftast...
Och vad är det med allt det här regnet? Visst är det mysigt till viss del, men bara när man har förmånen att vara inomhus!

15.45... Så mycket var klockan när jag äntligen fick tillbaka mitt fönster. Då hade jag varit av med det i över sju timmar. Sju timmar som jag har fått passa på så att Lillfrida inte skulle ta sig ut. Sju timmar som jag inte har kunnat lämna lägenheten eller ens gå in och ta en dusch. Jag förbannar att jag har ställt upp alla dörrarna till lägenheten på vinden...

Sitter just nu och vaktar ett fönster. Det kan låta lite tokigt, men ja, jag vaktar ett fönster. Det är nämligen så att v ska få ventiler insatta i våra fönster vilket innebär att de därför måste plocka ner dem ett tag. Ingen bra kombination med katt...
Först och främst hade jag lite glömt att de skulle komma, så jag låg förstås och sov när det ringde på dörren. För att situationen ska bli ännu värre hör det till att det står två pangsnygga killar utanför min dörr när jag öppnar dörren... Värre än såhär kan det inte bli tyckte jag då, men jodå.
Stängde in Lillfrida i badrummet, då det är enda rummet med dörr, vilket uppskattades av henne så till den grad att hon kissade på sig. På badrumsmattan kan tilläggas.... Tror jag ska försöka utnyttja den där tvättiden jag har ikväll trots den onda axeln.
Så, jag fick snabbt torka, mattan ligger i badkaret, för jag måste ju tydligen vakta fönstret. Trodde fan inte det skulle ta så här lång tid för dem.
Jag får ringa brorsan och säga att han kan komma med min frukost lite tidigare än beräknat, Jag som hade tänkt ta en sovmorgon idag. Siesta på eftermiddagen då, hur ska jag annars få tiden att gå?

Ligger här i soffan och funderar på hur jag ska få dagarna att gå. Har blivit rekommenderad att stanna hemma denna veckan, (om man erkänner sjukskrivning känner man sig bara ynklig). Stressen har satt sig igen och jag är ju urusel på att ta hand om mig, så nu får man betala priset. Det jobbigaste är inte att ligga i soffan och kolla film, utan hur man ska ligga i soffan och kolla film. Har ju så förbaskat ont i nacken...
Börjar fundera på om man borde sadla om och satsa på en annan sysselsättning ett tag. Jag har ju sagt upp mig en gång tidigare och då har företaget ändå tagit tillbaka mig när jag kom krypandes tillbaka, hur förödmjukande det än var. Man kan ju alltid chansa... Men nu är jag väl extra känslig eftersom jag känner att kroppen far illa där jag är nu och att ledningen inte riktigt verkar vilja erkänna vad det gör med oss, fotfolket...

När jag var yngre tyckte jag Malmöfestivalen var da shit! Massor med artister man ville se, god mat och denna underbara trängsel! Idag är det precis tvärt om. Vadå artister, ska man kalla det där musik!? Och vad hände med kulturen i maten? När kom det senast något nytt? Och vad är det här med att alla ska dit just samtidigt? Klockan nio på kvällen dras det barnvagnar i massorna och folk försöker värja sina hundar. De har ju inte där att göra till att börja med! Det är vid sådana tillfällen som jag känner mig riktigt gammal.
Bengan och jag har registrerat oss på Spray Date, eller vad det heter. Det är verkligen kul! Förutom alla skamliga förslag man fått av 60 år gamla gifta män finns där ett och annat ljus i mörkret. Jag har nog varvat arbetskraft till Kattjouren, och andra överväger att ta till sig en liten en.
Piff, snälla kolla in sajten, det finns nog många som vill surra lite med dig, din lilla kollibri!
Nu ska jag sanera lägenheten på katthår! Frida fäller ju lite...

Nu äntligen är jag ledig två hela dagar! Det känns som om jag jobbat ett år utan semester, men det var ju inte riktigt så länge sen, så jag är nog bra utarbetad för att känna så. Lite hungrig kan jag känna att jag är. Har av någon anledning levt på sallad hela veckan så jag funderar på att laga något riktigt flottigt som man mage kan arbeta med under min sömn, som för övrigt bör infalla direkt när jag svalt sista tuggan.
Hade förresten fel om att jag hade hål i tänderna, det hade jag inget, vet inte vad det är med mig, jag hade en så tvärsäker känsla. Inte nog med det, min åskradar missade totalt att det skulle bli värsta ovädret igår. Jag måste vara helt ur fas...

Festivalen börjar imorgon, jag ser fram emot den med skräckblandad förtjusning.
Mat!
Men usch så mycket människor...

Nu kallar lillfrida att det är dags för käk så det är väl bara att foga sig efter hennes önskemål, och behandla henne som den prinsessa hon är...

Har lite ångest faktiskt över att jag ska börja morgondagen med ett tandläkarbesök. Det var ett tag sedan sist jag gick och den gången hade jag hål för första gången i mitt liv och som ett litet barn kved jag efter bedövning vid första känningen. Jag kommer säkert ha hål igen, jag känner det på mig, precis som jag känner på mig när det ska bli åska (trots att jag brukar ha fel större delen av gångerna). Som vanligt kvällen innan ett tandläkarbesök tröstäter jag godis, för det lär ju ändå inte kunna bli värre, eller hur? Sen brukar jag antingen belöna mig eller tröstäta efter tandläkaren också, men det är ju en helt annan historia. Sinnessjukt är det förstås att jag ska vara där klockan kvart i åtta på morgonen, men där är det bara till att skylla sig själv, för den tiden har jag dumt nog valt själv... Borde egentligen lägga mig nu då, men så är det så att jag fått in en geting och medan jag gick för att hämta en tidning att "schasa ut" den med, passade den på att gömma sig så jag inte kan hitta den, och nu tänker jag iallafall inte gå och lägga mig! Tänk om den ligger i sängen!!
Fast Frida är ganska bra på att varna för insekter och jaga dem, så jag ska nog inte vara rädd, utan lägga mig ändå. Med lampan tänd...

På jobb idag kom det in en tjej som för övrigt såg rätt normal ut, förutom det faktum att hon hade knallrosa hår, upsatt i två tofsar. Jag trodde att det var en av fragglarna som vandrat vilse och skulle just springa efter för att få en autograf när jag blev distraherad från annat håll. Då har tydligen mupparna rymt från där de hör hemma och har med sig massa ungar som de låter springa vind för våg utan minsta hänsyn till andras egendom eller närvaro. Till slut slängde jag nästintill ut dem efter att de gett sig på en del av vår inredning. Ska bli intressant att träffa på de här barnen när de har blivit till vuxna neanderthalare och helt ur kontroll bara för att deras mupp-mammor inte har minsta intresse av barnuppfostran.
Jobbade "natten" idag, vilket faktiskt inte var så farligt för en gångs skull. Började ganska tidigt också så jag hade en hel timmes lunch att fördriva. Det lyfte hela dagen, minns inte senast jag hade en hel timmes lunch. Vad lätt det är att uppskatta simpla saker...
Nu ska jag traska ner i affären för jag misstänker att jag kommer behöva baka en kaka inom kort, lika bra att ha ingredienserna hemma. Har nämligen utlyst en liten uppgift som de förhoppningsvis kommer klara av och då sa jag i ett svagt ögonblick att jag personligen skulle baka en kaka...  Det ångrar jag ju inte, med mina kökskunskaper...

Detta har varit historiens skönaste söndag! Att utan dåligt samvete ligga på soffan och kolla film känns helt underbart! Förvisso känner jag mig lite ensam med det men det beror ju på att de allra flesta jag känner vägrar se min typ av film. Alltså blir det bara jag och Frida, och hon orkar inte ens hålla sig vaken.
Längtar tills på torsdag, då är allt det jobbigaste på jobb över för den här gången, har ju knappt ens haft orka att blogga. Ska bli skönt att ha lite ork kvar till annat.
Försöker sälja in idén till Piff att vi ska åka till Miami i vinter istället för Thailand. Vet knappt själv vad jag vill men det är ju ändå värt att kolla upp alternativ. Jag är jätterädd för att bo sunkigt efter det som hände i Grekland nu sist, och låg standard är nog inget för mig, klarade mig inte utan plattången ens en vecka... Och spindeln på rummet traumatiserade inte bara Malin... Det är nog för sent i livet för mig att bli backpacker men det vore nyttigt för mig att leva lite snuskigt och primitivt ett tag för att uppskatta saker och ting ännu mer här hemma. (Fast plattången uppskattar jag som det är och tar den aldrig för given...)

Jag vill bara påminna mina vänner om att jag är totalt ointresserad av att få kedjemail och sms av samma typ. Det finns inte mycket som kan jämföra sig med den sortens trakasseri och det undanbedes vänligen. Ni fyller min inkorg med strunt! Det som förvånar mig mest är att det ofta är personer som jag trott lite bättre om än så. Vad är ni rädda för? Att taket ska trilla in om ni inte vidarebefordrar? Eller kanske att ni straffas med att leva i totalt celibat för resten av era liv? Jag kan ju inte tänka mig att det finns någon över 25 år som faktiskt tycker att det är skoj med kedjemail eller sms. Man blir ju bara så sjukt besviken när man hör sms-signalen och tror att någon tänker på en, medan det i själva verket bara är någon som vill skicka ovanstående förbannelser vidare för att slippa dem själv, om det nu skulle ligga någon sanning i dem. Schyssta kompisar... Hör av er istället och fråga om vi ska ta en fika eller nåt, istället för att skicka på mig ett sms som gör det klart för mig att jag är en dålig kompis om jag inte skickar vidare.
Tack, men nej tack!

Jag och Bengan var i folkets park idag och köpte med oss varsin pizza, söndag och bakfylledag som det var. Farligt nära att det började regna men det hade i det tillståndet bara varit skönt. Jag och lillfrida har sovit i stort sett hela dagen så det var bara att palla sig ut och få lite frisk luft ett tag.
Vi var ju som förstått ute igår, inte jag och lillfrida, utan jag och Bengan förstås, och hamnade på Harrys i vanlig ordning. Träffade på lite trevliga människor som vi hängde med i stort sett hela tiden och sen fick jag och Bengan för oss att vi skulle hänga på dem hem en sväng av någon underlig anledning. Sagt och gjort, bara för att upptäcka att vi inget alls hade gemensamt med dessa människor och de var lagom märkliga så vi tog ett djärvt beslut att bara dra därifrån obemärkt vilket vi också gjorde. Givetvis kommer Bengan på efter en liten stund att hon glömt mobilen där, så det var bara att med svansen mellan benen krypa till korset och gå tillbaka efter den...
Pinsamt...
Jaja, så kan det vara! Ingen utgång för mig nu ett bra tag framöver. Man orkar ju knappt göra ett dugg dagen efter. Dessutom tar man en del ofördelaktiga beslut i det läget, som till exempel att käka massor av snabbmat fastän man gett sig tusan på att låta bli. Det blir måndag varje vecka, så det är bara att börja om från början...

Känner mig totalt uttömd på kraft idag. Kanske är det värmen, eller så är det nog bara jobbet som pressar en till att göra mer än de betalar en för. Och det dessutom i denna värme, för ACn på jobb tillhör inte världsklass. Ska bädda ner mig i soffan med lite god ost och kex, bara för att jag tycker jag förtjänar det.
(Lyxen beror nog mest på att chipsen är slut, dock...)

Lillfrida kom tillbaka idag, det funkade inte riktigt i nya hemmet, och det kan jag tro det, så fjolligt halsband som hon hade fått. Frida är av lite kaxigare virke och ska ha de allra tuffaste grejerna eller hellre inget alls. Hoppas jag får sova i natt bara, hon brukar annars hitta på ett och annat bus för att kolla om jag lever.
Jobb i morgon igen, tidigt. Bussigt om någon skulle kunna tänka sig att ringa och väcka mig sådär vid halv sju, sju-tiden så att jag verkligen kommer upp, eller ännu hellre, tar mitt pass för mig, det vore helschysst. Det är aldrig för sent på natten att ringa och erbjuda en sån sak... Jag lär sova bredvid telefonen också... Skulle vara djupt tacksam!